Söndag i Yosemite

Oakhurst söndagmorgon

Kalle och jag går ner för att äta frukost och sonen vill sova vidare.
Som vanligt har jag bekymmer med frukostarna här. Men en mycket vänlig och hjälpsam servitris, hjälper oss. Så vi beställer var sitts kokt ägg med lös gula och två skivor mörkt bröd, tyskt, vad vi såg fram mot vår frukost. In kommer två vändstekta ägg med hård gula. Våra försäkrade tyska, grova och mörka brödskivor var två rostade bröd av möjligen typ Raskens formfranska. Jag ger snart upp i detta land och deras frukostar.
Men åt och var snälla, dumma som vi är.

Nu in i bilen och iväg mot Yosemite, vägarna liknar Norska fjällen, så Kalle vill att jag kör sakta, (det gjorde jag redan). Alexander är avslappnad!


Omgivningarna är nu kulliga och skogklädda och vägen vindlar fram. Förarna, Alexander och Titti, får verkligen vara alerta och Kalle måste titta framåt hela tiden för att inte bli åksjuk.
Just inne i parken får Alexander syn på en liten skylt: Horsebackriding och tänker högt att det vore kul att göra någon gång. Vi svänger in för att kolla och vägen blir än mer krokig och gropig innan vi kommer fram. De har fasta tider för turer men ger oss en möjlighet trots att vi kommer fel tid.
Insruktionen är noggrann och långsam och här gäller att ha hästen i en töm med en hand förstås som vi sett på westernfilmerna. Titti går på sin häst först och hjärtat bankar fortare än på länge, sist hon red blev hon avkastad i barndomen. Sedan följer Alexander och Kalle. Efter en provrunda bär det iväg genom skogen. "Remember nice and loose when they are doing what they should and small movements like sportscar when you adjust them" säger Larry, vår ledare för gruppen.
















































Allt går ju riktigt bra och Tittis gamla rädsla för ridning botas. Spåret vi går är väldigt brant och smalt ibland känns det som man ska slå i ben eller fötter men man sitter ju så högt och hästarna vet var de har sina ben. Någon gång galloperar Kalle, ha ha tror han, ikapp Alexander och liknelsen vid en sportbil stämmer bra. Ivy, Kalles häst, lyder minsta vink. Enda gången han gör något olovandes är mot slutet när Kalle pratar lite med barnen bakom, om de jobbar där hela sommaren, då snyter Ivy åt sig en ormbunke som han tuggar på när vi anländer tillbaka. Pinsamt! eftersom vi inte skulle låta hästarna äta och Titti hör av Larry under färden att ormbunkar är inte alls bra för dem.
En upplevelse i alla fall och det enda vore väl att det skulle vara kul att få lite eget utrymme på prärien med sin "sportbil" tycker Kalle.

Nästa stopp är Mariposa grove och Seqouiaträden. Dessa fantastiska raka, kraftiga jätteträd som kan bli så stora att man kan köra en bil igenom stammen.














Färden fortsätter uppåt, uppåt mot Glacier point och vilken utsikt över Yosemite valley!















Sedan hela vägen slingrande ner till dalen och El Capitan, en klippa som reser sig 1500 m rakt upp från marken. Det ni, Johanna och Stefan, det borde ni pröva men lämna Moa hos oss i så fall!

Resten av dagen kör vi genom Gold country, landskapet som blev föremål för Guldruschen på 1860-talet och gjorde San Francisco till centrum för världens äventyrare. Idag är det fruktodlingar som gäller och de ligger på vackra dalsluttningar som vi far igenom på den vackra motorvägen.
Sent kom vi till San Fransico och checkade in på hotellet på Lombard street visserligen inte precis här men i förlängningen.