Flaggstaff och Grand Canyon

Tisdagkväll 24/6

Efter några timmars körning når vi fram till Flaggstaff, här skall vi övernatta inför morgonens stora äventyr Grand Canyon. Vår GPS är väl ganska bra, men förvillar oss lite på slutet så att den vane orienteraren får sätta sig med den i baksätet istället för Kalle. Vi är nu vid historiska route 66.

Onsdag 25/6

Eftersom vi inte haft kontakt med Sverige ringer vi hem och hör att farmor varit ute på en utflykt som hon måste avbryta för att hon inte mådde bra och att Atte och Christer nu var hos henne och att läget var sådär. Vi lämnar Flagstaff och stannar bara för att tanka och köpa vatten
och kör in i Grand Canyon vid halv tolvtiden. Vi var första svenskarna för dagen sa biljettkillen, det brukar vara några varje dag.
Vid första utkiksplatsen, Desert View, blev man överväldigad av denna vy. Föreställt sig den har man väl men det här går inte att beskriva. Detta var övermäktigt!!!


























Vi var här från 12 till 13 och vet i efterhand att det var då farmor somnade in.
I vakttornet byggt på 30-talet var det dekorerat med indianmålningar och en enastående utsikt både västerut dit vi skulle och norrut där little Coloradoriver mötte varifrån vi just kommit.





















En svepande vind utanför tornet förstärker bara intrycket av naturens krafter kring detta mäktiga monument skapat bara på 5 miljoner år av floden genom bergarter från 580-270 miljoner år sedan.


Vi stannade på flera utsiktsställen
längs södra sidan och åt lunch vid Grand Canyon village.



kl 17.00 skulle vi avsluta med.....












Vi vägdes in och fick numrerade lappar om var vi skulle sitta i helikoptern och frågan var bara hur de räknade, skulle någon få sitta fram hos föraren? Det gick plats sex passagerare och vi hade 1, 5 och 6. Det var sista turen för dagen och slutligen fick vi svaret:
Vi blev själva i en helikopter med Alexander längst fram - kul!


Väl uppe kan vi bara säga:

Detta var det häftigaste
vi någonsin upplevt!



































Slutet av dagen kör vi till Kingman där vi övernattar.

Torsdag den 26/6

Titti och Kalle äter frukost på hotellet medan Alexander sover lite längre. På rummet strax innan vi ska åka ringer telefonen, det är Ina. Titti svarar och Kalle förstår med en gång.

Phoenix och framåt

Ursäkta det långa avbrottet.

Vi har haft några olyckliga händelser på vägen. Först ingen kontakt med omvärlden uppe i Pinetop, varken internet eller mobil.
Sedan på vägen fick vi tyvärr tråkiga nyheter från Sverige, farmor dog den 25 juni kl 21.30 svensk tid. Men hennes önskan var att vi fortsätter vår resa och det vill även Atte och Ina.
Slutligen i Las Vegas hade jag skrivet igen allt ända fram till LV, då händer något som jag inte vet vad. Allt var färdigskrivet med minst 20 bilder och gott om text, det bara försvinner.
Jag kan tala om att det hade varit dax för Elias kommentar" Vad skall Titti säga nu?" Jag kan tala om att det vill ni inte veta!!!

Alltså nu, nya satser till att försöka få ihop vår resa så här långt.

Lördag
Vi fick lämna hotellet kl 4.00 för att ta oss ut till JFK flygplats. Trötta och hängiga men med förväntan att komma till västkusten.

Alexander kan ju alltid fördriva tiden med att titta på sin dator där han har laddat ner filmer.
Vi mellanlandade i Salt Lake City och höll på att missa planet pg. av mig då jag inte läste biljetten ordentligt.
Vårat flightnr var 1123 och flygtid 11.13, så jag blandade dessa siffror.

Vi kom med och landade i Phoenix något efter tolv.




Vi mötes av Judy, Wayne och familjen Rickardson Anders, (gammal fotbollskompis till Kalle från Borås), Katarina, Fredrik och Marcus.
De hade kommit kvällen innan till Phoenix efter en lång överresa, 25 timmar.

När vi skulle hämta ut vår hyrbil fick herrarna i vår familj reda på att Anders hade uppgraderat sin bil i går till SUV.
Alltså blev det en SUV för oss också, viktigt för pojkar :).


Ute var det 45 grader, en aningen varmt.
Tur att vi har AC också i den flotta bilen.
Det blev karavan upp till Pinetop.
Halvvägs stannade vi och åt.
Där lärde vi oss direkt att i detta land är det kunderna som bestämmer. Ingen konst att ta in en rätt och dela den med maken. Och det är väl för väl att vi kan göra detta för portionerna är "något" större än hemma.





Väl framme på dryga 2000 meter välkomnades vi av svenska flaggan och specielt parkerings- tillstånd.










Ett helt underbart sommrhus har Judy och Wayne i skogen uppe i White Mountains.
Det är en liten by, allt enligt Wayne, på cirka 1700 hus.

Stort så vi gäster fick övervåningen till vårt förfogande.
Fredrik och Marcus låg i nedervåningen.

















Vi gick och la oss tidigt denna första kväll då alla var trötta.

Söndag

Judy bjud till en underbar frukost för oss svenskar som har börjat misströsta efter NY alla konstiga variationer.
Hon hade härligt bröd visserligen inte det tyska brödet med man kan inte få allt här i världen.
Hon hade också dukat fram muffins så Wayne fick sitt, amrikanarna äter muffins till frukost med smör på, bähä!



























Vissa av oss valde att sitta i skuggan medans andra satt i solen.

De har ett rekreationscenter där med pool och en hall där det kan spelas bla. pingis och biljard. Och de hade också trådlöst nätverk, tyvärr inte så starkt. Gjorde några försöka att föra över bilder men det orkade den inte.
Men bada var härligt.























































Vi avslutade dagen med att åka till USA bästa stekhouse allt enligt Wayne.
Där kunde man beställa in stekar i alla de olika storlekar.
Wayne beställde en i vikten 20 ounces = 567 gram.
Vi andra nöjde oss med 12 ounces = 340 gram och blev rejält mätta. Och gott var det!
Vi hade kunnat ta mindre biffar men vi vikingar fick ju inte vika för amrikanarna.


Måndag
Idag blev det bio, Indiana Jones senaste. Allihopa åkte iväg strax efter vår sena frukost, jag bestämde att bli hemma, var inte i bästa form och se en film och inte hänga med i språket fick vara för mig.


Jag tog istället och kopplade av med en bok i jacuzzin.


Efter denna stärkande stund började jag förbereda vår försenade midsommarmiddag med sill och nubbe medtagna från Sverige.

Vi sjung nubbevisor och Wayne hade också några att bidra med.


















Kvällen avslutade vi vid poolen.

Tisdag

Tidigt startade Rickardson sin resa mot Grand Canyon. Vi tog lugnare för vi skulle inte ända till Grand Canyon på en resa utan bara till Flaggstaff.
Vi fick tvättat upp det vi hade dragit på oss. Och Kalle fick en pratstund med Wayne om politiken i USA. Om det skall bli Obama eller McCain. Wayne är visserligen inte nöjd med någon av dem. Men de måste ju rösta på McCain för Obama är ju kommunist och dessutom har han sagt att han skall ändra på USA´s signum. Att bara kan tänka det är ju fullständigt befängt.
Jag klarade mig för att jag inte kan språket.

Flera dagars sammanfattning

Då vi nu är i Pinetop hos Judy och Wayne sedan lördagskväll, vill jag göra en sammanfattning av sista dagarna i New York och våra dagar här. Har inte kunnat skriva då vi "out in the bush" har ingen täckning på mobilerna och inte haft möjlighet till internetuppkoppling.

Torsdagsmorgon kom vi iväg i tid för att ta oss ut till Frihetsgudinnan och Ellis Island.













Även om jag liksom övriga familjen visste att statyn inte är så stor, så blev jag iallafall snopen på att hon inte var större.
Det var väldigt intressant på Ellis Island, vi var i samma lokaler som alla invandare kom igenom när de emigrerade till USA. Där bla. var en dator som hade uppgifter om de olika nationernas antal som invandrade tex Irland 32 miljoner, inte konstigt att det finns många irlänska traditioner här.
Där var också mängder av fotografier från början av 1900-talet. Några rum var inredda som de var på den tiden. Och förstås var det mängder av turister där.

När vi kom tillbaka till fastlandet tog vi oss in till Ground Zero, inte något att se mer än en stor byggplats idag.

Alldeles intill fanns det en stor butik som heter Centry 21, Alexander passade på att köpa en del, det blev en rejäl kasse där ifrån.


Efter detta ville vi ha lunch då tyckte Kalle att vi har inte långt till Chinatown så vi går dit.
Men inte långt är ju relativt för vem som säger det. Okay, vi kom dit efter en längre promenad.
Och vi hittade en restaurang för att äta. Inga små portioner och riset måste vi beställa vid sidan om.


Jag som älskar all seafood fick en mixad rätt.
Jättegott!
Kalle tog friterat för att vara säker.
Alexander visste inte helt säkert vad han beställde, vi tro att det var något vegetabiliskt.
Det kom in med spritkök inunder sig.
Och det serverades te till detta.





Efter det var det bara att ta The Subway tillbaka till hotellet.
Nu var vi i något tuffare miljö än tidigare.


Så det gällde att hänga på sonen,
så man inte kom bort.
Väl tillbaka på hotellet var det bara att lämna kassarna och göra oss redo för en kvällstur med båt runt Manhattan. Det var en skön kväll och vi hade en härlig guide på båten som berättade om allt vi såg åt alla håll. Han pratade för mig en begriplig amrikanska.















En härlig, mäktig vy att se!!!

Efter var vi trötta så det räckte för den dagen, det blev en yellow cab hem till hotellet.



Fredag, vår sista dag i NY.
Jag hade tröttnat på alla fel som jag gör med de andras kamror, så jag ville tillbaka till B&H och köpa en egen kamera. Efter frukost på någon av alla dessa diners som finns över allt, bar det iväg till subway igen och alla dess trappor. Tur att ha en ung och allert son med sig, Alexander har lärt sig lätt stt hitta i stan.
Det finns ju några berömda affärer som bla. Macys och dit ville Alexander . Inte tror väl någon att han fann något. Ack, ack vad klädgalen han är.

Ut igen
och vidare
till Grand
Central,
vilken byggnad.

Hungern hade satt in så det var dags att hitta någonstans att äta.
Där inne på Centralen fanns en resturang som heter Oyster Bar, berömd enligt Kalle, då går det väl att testa tyckte vi. Alexander och jag prövade ostron som förrätt. Kalle var något fegare det fick bli friterat krabbkött. Till huvudrätt olika goda fisk rätter. Detta heter duga! Det var ju midsommarafton så vi fick ta detta istället för sillen, stackars oss!!!















Vilken härlig Midsommarafton!
Nu när vi var mätta och belåtna bar det iväg till FN-högkvartert.
Kalle och Alexander gick in på en guide tur medans jag tog en taxi till hotellet, det räckte för mig.
De såg generalförsamling och säkerhetsrådet och mycket annat.

Nu var det slut för oss i New York, för i morgonbitti väntar taxin på oss klockan fyra på morgonen för att ta oss till JFK-flygplatsen.

Phoenix nästa.

Onsdag i New York.

Herrarna kommer åter efter vad jag förstår en härlig kväll, man måste ju smällta in i miljön. Tyvärr inget kort på Kalle och hans tröja. Upplevelse att se på baseball och så mycket folk, tyckte Alexander.


Vi startade onsdag morgon för att besöka frihetsgudinnan och Ellis Island. När vi kom till Battery Park på förmiddagen (för vi är ju inte snabba i starten), så var det som att komma till Ullared fast tre gånger så långa köer.
Då fick Kalle vissa betänkligheter, om vi skall stå i kö flera timmar här och sedan se på frihetsgudinnan och besöka Ellis Island. Samt där efter kö tillbaka, detta går inte för vi måste vara tillbaka för kl 15.00. Kan ni förstå problemet.
Alltså beslutade vi att gå till Empire State building istället och hjälpa Lasse med hans fodral.

På vägen stanna de vi till på Wall Street men vi fick inte komma in.

Kalle blev besviken så nästa stopp blev Starbucks Cafe och en för honom god donuts.







Nästa fråga var var nu Empire State building?







Väl där så år det än en gång titt på klockan skall vi hinna detta? Jag tror jag läst någonstans att man köpa något som heter Expresskort, säger Kalle. Det får kosta vad det vill bara vi hinner till kl 15.00.


Alexander du måste hjälpa mig!!!












Till slut fick vi vårat Expresspass och "gled" i genom alla köer, äckligt men sant. Var vi kom var det stopp för alla andra och vi gick före. På ett ställe försökt ett annat par att de skulle till hissen, men det blev helt stopp, för det var vi som skulle med.
Väl där uppe på 102:a våningen letade vi förtvivlat efter det kvarglömda fodralet, tyvärr hittade vi inte det. Men vi fick se en underbar vy över "The Big Apple".
Det ingick också en Skyrider över NY. Detta var något liknande simulatorn på Liseberg.
Vi har upptäckt mer likheter med Liseberg och deras gamla Berg och Dalbanan och det är The Subway. Okay, inga backar men för övrigt allt skramlande, skakande, ryckande och snabba inbromsningar.
Väl klara med Empire var klockan strax efter tre, hjälp nu måste vi rusa. Första bästa sportpub skall vi in på.
Vi kom strax före första målet och upptäcker strax intill oss sitter tre ryssar, så vi kan inte undgå målet.
Okay ni vet ju att vissa har gott om kommentar till matchen såsom;
gamle gubben-Ljungberg,
ser dom inte att där kommer ryssarna,
skjut över på andra sidan då,
har ni ingen ork,
halvtränade det märks-Zlatan osv osv.

Men när väl matchen var slut så fick vi gratulera ryssarna som var på puben.




Glada ryssar som ni förstår.

På vägen hem går vi förbi Dakota-building och vad finner vi där!!!!
Hurra vi har klart uppdraget.





Hoppas Lasse blir glad.


Hem och pusta ut.