Dagen förväntas bli lång och tröttsam genom Mohaveöknen och till Sierra Nevadas fot. 75 mil och det är nu familjens band skall testas i ett kupeutrymme av en Cheverolet SUV, hur ska detta gå?
Interstate freeway raka spåret mot U.S.A:s hemliga militäranläggningar, kärnvapentestplatser och landningsområden för rymdfärjor. Area 51 är där ute någonstans och hur ka vi klara pressen?
Svaret får ni snart och som ni förstår klarade vi det på något sätt.
Någonstans har Kalle läst om ett Calicio, en spökstad som är bevarad sedan den goda silveråldern då man hittade stora mängder silver. En riktig vilda västernstad är väl värd att göra ett stopp för?
Alexander är tveksam men övertalas, många mil ska avverkas och onödiga pauser är inte kul.
Varmt är det och vi bevittnar en gunfight i turistisk anda innan vi ganska snart far vidare genom öknen förbi ovan nämnda hemliga områden. Dagen förflyter ganska lugnt tills det är dags för en matbit, läs hamburgare, i .....
..ja mellannamnet i skylten! Vi såg skyltar till Burgerking, vilket dög för Titti t.o.m. men......en halvtimmes letande i orten fram och tillbaka på gatorna ledde oss bara till MacDonalds, vilket slutligen fick duga. Pressen och värmen tilltog under denna halvtimma kan vi lugnt säga.
Efter maten far vi vidare genom.....
och....
långa tunga tåg med
upp till fem lok.
Visserligen känner vi att vi är småhandlare i detta resesammanhang som ni förstår!
Men dagen går och blir till kväll och ....allt är lugnt!
Familjen klarade testet och lugnt glider vi in i Oakhurst och checkar in på hotellet. Snabb dusch och ut och leta matställe, efter att Kalle testat motionsrummets löpband och tillsammans avnjutit ett bad i poolen med Alexander.Vi inser snart att utbudet är begränsat och två kinarestauranter konkurerar till slut på var sin sida om vägen. Vilken att välja ? Efter att två tvekar i sällskapet tar den mest reserfarne beslutet: Vi tar den med flest bilar utanför, lokalbefolkningen vet väl vilket som är bäst. Sagt och gjort och innanför dörren väntar.......världens mest smaklösa och torftiga inredning.
Av ren förvåning sjunker vi ned och har sedan en trevlig och skämtsam middag, jo maten var OK, som avslutning på dagen där Kalles resrutin var ämnet för både det ena och andra skrattet. Stället jämte var ju den lokala puben!Dagens färd var det mörka och hela vår färd är rosamarkerad:
Längst t.h. är Judy och Waynes Pinetop och längst ner t.h. Tucson och deras Green valley, som vi ska till innan vi lämnar bilen.
1 kommentar:
Vilken märklig värld vi lever i, eller snarare vad liten och obetydlig man känner sig ibland. Att få läsa om era eskapader och äventyr är enormt roligt och spännande, och man får en inblick i ett äventyr långt bortom ens egna liv för tillfället. Här i Fristad är det barnaskrik och blöjbyten på nätterna som livet handlar om, och drömmar om en utflykt till Fluxfallet i Od. (Visst låter det exotiskt säg :o))
Har ni förresten sett några tumbleweeds? För det är väl så de heter, de där buskbollarna som rullar fram i det öde USA. (Eller finns de bara på film?)
Kalle? Tar du dia-bilder denna resa också? Din jorden-runt-resa fick mig att åka till Nya Zeeland också, har du dia-visningar i Björlanda efter detta är vår nästa semester säkert också planerad efter denna.
Må så gott alla tre.
Skicka en kommentar