San Francisco

Måndag

Vad gör man första dagen i San Francisco då?
Promenerar ned till Fishermens Wharf för att köpa lokaltrafikskort för här kör man inte bil när det finns trådbussar och spårvagnar. Parkering är svindyrt och vi har hunnit till Kalifornien som har så dyr bensin, vilket hela USA har numera, tycker de själva.
Halva priset av i Sverige ungefär.

Vackert väder, vilket kan skifta snabbt här i stan, men ändå har vi långbyxor för första gången för här är somrarna betydligt svalare än södra Kalifornien.














På vägen till Fishermens Wharf såg vi.........något i dimman

....och så bar det av....

Det krävs krafttag och skiclighet för att manövrera fotbroms och handbroms om vajrarna under
gatan. Varje förare har sina handtag av läder med för att kunna dra i bromsen tillräckligt.

...mot vändstationen vid Powell street där man för hand svänger runt spårvagnen för att sedan köra ner till hamnen igen.















Vi ser Yerba Buena Gardens med Martin Luther Kings memorial....































....innan vi fortsätter....













...mot Chinatown......















....där man kan skåda allt och nästan allt går att köpa. Givetvis tar vi kaffe på vägen och amerikaniserade som vi blivit slinker vi in på Starbucks, vilkas kaffe faktiskt duger till även Titti, det kallas kvalitetssäkring, tror jag.

Vidare tar vi buss mot North beach och Coit tower, som reser sig högst över staden 96m. högt. Men bussen går ju inte hela vägen tyvärr och vägen dit är bland de brantaste.


























Man får kämpa på, med gott humör.

























Sedan väntar trappor.....

































..och väl uppe vid foten en hiss och slutligen 37 trappsteg till innan man är uppe.

Men väl uppe väntar en enastående utsikt överstaden och San Francisco bay!
















Väl uppe börjar vi undra hur det ska gå med resten av dagen. Det är kö hela trappan på väg ned till hissen och en bufflig amerikan, den första faktiskt, säger till Titti när hon bara ska passera för att se andra ändans utsikt: Ställ dig i kön! för kön ringlar upp dit.

Man packar in maximalt med folk i hissen och amerikanen säger skämtsamt: Alla tar ett djupt andetag! Hissföraren, en asiatisk kvinna säger till de polska, tror vi, ungdomarna: Fina bilder, se upp så att du inte kommer åt deleteknappen bara. Oh, jag saknar min fru, säger en jänkare, aha där var du ju, skojar han när han sneglar över axeln och hon är upptryckt någonstans i hörnet.
Kalle kan inte låta bli utan säger: Nåväl, det verkar gå ganska fort nedåt i alla fall. En kvinna jämte säger skämtsamt, bankande på huvudet: Åh, ni dumma tankar go away!

Till slut är vi i alla fall nere och hur ska vi nu hinna till Alcatrazturen 18.10 och anmäla oss?
Vi går nedför bakom tornet och.....
...där står en buss! Vi sjunker tacksamt ner i den och låter oss fraktas hela vägen ner till Pier 43.

Där väntar dagens sista äventyr: Alcatraz !



























Båten kom iväg 19.00 och vi rundade ön innan vi landsteg. Det var första spanjoren som såg massor av pelikaner på ön som namngav den till pelikanön, Alcatraz, på 1700-talet.
Det första vi såg på ön, som vi inte kände till innan, var gott om trutar med bl.a. ett bo precis intill uppfarten till inskrivningshallen. Denna backe hade många män kämpat sig uppför precis som vi, men de hade kedjor kring fötterna också.
Väl uppe duschades man och fick sina rättigheter: Kläder, tak över huvudet, mat och sjukvård.
Allt annat fick man kämpa för och förtjäna såsom arbete, böcker, senare radio och annan aktivitet. Livet blev mycket enahanda. Ensamhet i cellen, mat tre gånger om dagen, rastning och tillbaka till cellen. Vad gör man med alla dessa timmar i ensamhet, från 23 till 16 timmar som bäst?
Jovisst, man tänker på flykt!

Vi lyssnade på en av guiderna, Eric som berättade om en av alla de som försökt att fly, tyvärr var han en av dem som inte lyckades, han försökte att simma mot San Francisco men fick hela tiden byta landmärke för strömmarna förde honom längre ut i sundet hela tiden. Till slut hamnade han vi Golden Gatebron, där hamnpolisen plockade upp honom.
Vi fick höra av vår nästa guide att just Eric har korsat sundet simmande tre gånger, så visst gick det att simma över.


Några andra som flydde från Alcatraz har det gjorts film om.
"Flykten från Alcatraz"
De vissade i cellerna hur det hade gått till.
Alla guiderna här var jätte duktiga! Det kunde nog allt som fanns att kunna.

























Vi fick vara med om att höra hur det slamrade när celldörrarna öppndes och stängdes, hela detta vara en unik uppfinning med olika kuggar för att just öppna rätt dörr eller dörrar.


Nu tackar fångarna från Alcatraz för sig.