Hemresan

Tisdag

Vi umgås med Janet och Dan sista dagen och får t.o.m. se två vithövdade havsörnar, enligt Dan, för vi kan inte se det vita huvudet från det avståndet. De attackeras av kråkor som ser dem som ett hot antagligen. Det är vid deras nära Green lake där många promenerar, badar eller joggar.

Brädan är bro för änder.

Vi besöker också Dans gamla arbetsplats- University of Washington, över 30000 elever
(jfr. Chalmers 10000) och ser lite utsikter över staden och några skulpturer.

Kvällen avslutas med en god middag i hemmet och prat om bl.a. våra husdjur, tankarna börjar närma sig hemlängtan.
Det märks hur trist det är när de berättar att Seattle precis som S.F. och L.A. ligger illa till om ett större jordskalv inträffar. Janets och Dans hus ligger i backen ner mot staden och riskerar att helt glida ner för backen. Häromåret när de hade hantverkare på taket för att mura om skorstenen blev det ett jordskalv. De fick kasta sig om taknocken och klamra sig fast bäst de kunde, de hade tur att de hunnit klart en bit så att de inte fick den över sig. Dan fick kasta sig under ett bord på jobbet medan Janet cyklade någonstans och kände ingenting. Nu finns det ytterligare en anledning att cykla till jobbet.

En sevärd botanisk trädgård

Onsdag

Hemresan börjar.












9.30 kör Dan oss till flygplatsen och planet lyfter tyvärr något försenat
12.30. Denna försening skulle visa sig ödestiger, tror vi. Vår anslutningsflight ska gå 18.35 från Cincinnati, Ohio, till Newark där vi bokat motell vid flygplatsen för att ha nära dagen efter när vi ska hem 16.45. En halv dag som avslutning i New York, var tanken. Mot slutet av flighten till Cincinnati blir vi bekymrade: Ska vi hinna med anslutningen? Närmare 18.15 innan vi landar hör vi i högtalarna : Alla med flighter före 18.30 missar tyvärr sina plan för de har gått, så ni får söka övernattning med vår hjälp. De med plan efter 18.30 har era plan väntande på er..... Folks spontana oooohhh bakifrån planet av de som hade otur blandas med oss andra som gör oss beredda på en rusch till andra gater.
Sagt och gjort Titti sätter personbästa på 300m, slättlopp på flygplats och vid gate möts vi av: Flight delayed en timma till 19.35. _ Puh! Vi tar lite att äta och dricka och väntar sedan lugnt. Plötsligt blinkar det till och......Delayed till 20.35.......senare 21.00....och snacket går att vädret i New York är åska och häftiga regnbyar. Delta, flygbolaget, väntar och vi väntar, skylten ändras till 22.00 , 22.30 och Titti ser hur många flighter som gått iväg, på en tavla i en annan hall, och att Delta har 11 flighter fördröjda. Till slut säger de att om inte positivt besked kommit vid midnatt får vi övernatta.
23.40 kommer beskedet och alla samlas för att försöka ändra sina flighter, få voucher till hotell i en ordnad villervalla. Jänkarna tar detta med upphöjt jämnmod, tycker jag, heder åt dem som har denna vana av hur flygresor kan bli. Men de kommande timmarna gör jag klokast i att inte berömma Delta i min närhet, om man säger så. Efter en bussfärd till en annan terminal hämtar vi vårt bagage och väntar sedan tillsammans med ett stort antal på vår Shuttlebuss till just vårt hotell bland många andra. Och tiden går medan tomma shuttlebussar sakta glider förbi oss, men med fel hotellnamn. Days Inn är vårt hotell och tillsammans med bl.a. en ensam kvinna med tre barn, den yngste 1,5 år kanske, och flera andra väntar vi på vår tur medan föraren kör iväg med ett par omgångar.
Med vad händer sedan ?...har han fastnat denna gången för han kommer ju aldrig..? Ryktet går: Hotellet är fullt. De har gett ut för många vouchers! Jag ringer och får det bekräftat och som tur är kan en dam som ska till Philadelphia och jag fixa nya vouchers för oss och barnfamiljen.
Slutligen trängs vi in i en liten buss och skumpar iväg till Rodeway Inn. 2.30 checkar vi in och stupar nästan i säng.

Torsdag
...fortsättning följer.

9.45 hastar vi iväg till en påver frukost på hotellet och tar sedan Shuttlebussen 12.00 till flygplatsen igen. Vår flight hem kommer att bli 19.30 Cincinnati - Paris- Gbg....om biljettombokningen funkar. Var där i god tid sa mannen från Delta igår, för han visste inte hur man skrev ut själva biljetten. Väl framme i luckan får kvinnan samma problem, ringer folk, kallar på hjälp från en kollega och....vi..väntar..och ..hoppas!

Till slut efter drygt en timma går det. Titti och jag jublar över att få 5 1/2 timma på Cincinnatti/Kentucky airport. Vi ska ju flyga hem ikväll!
Vi äter och börjar tänka på vad göra innan vi bordar, när Titti frågar om mina tabletter...
Just det, de var ju i den väskan vi packade om till, för att vi nu skulle få ett enklare handbagage. Och den väskan checkades in!
Iväg till informationsdisken och även om det är gott om tid att hitta en väska som ska med ett plan många timmar senare möts vi av ett blankt nej av en ung Deltatjej -Security reasons! Jag vet inte om hon började tveka om sitt beslut efter hon mötte min hustrus blick eller av hennes välartikulerade: But he needs them for his heart!!!
Do you want him to be ill on the plan and if, he needs one defibrilator. We want to speak to your superviser? And we see what he will do!
Ny spänd, för Titti mest, tror jag, väntan vid bordet av en ännu ej befolkad restaurang.

Sedan kommer flickan och undrar om jag ger dem rätt att gå in i väskan och känna efter dosören. Visst!
Till slut när jag sitter försjunken i en tidskrift ser jag hur en plastlåda sträcks fram av en man frågande: Är det denna? Jag far upp och ger honom ett stadigt handslag. Yes. Thanks!!
20.00 som vanligt lite sena, av ett krånglande hjul som fick oss att taxa in igen, (de sa inget om vingarna!?), lyfter vi mot Paris och natten bjuder inte på någon sömn direkt.

En liten chansning bara vi gjorde. Kentucky gör den mest berömda amerikanska whiskeyn- Bourbon. Vi ville ge en flaska till vår trogne Arne som klippt gräsmattan. Men man får inte ta med flaskor mer än 10 cl när man mellanlandar på väg till Sverige. Bara vid direktflyg. Efter detta lämnar vi butiken, äter och till slut säger vi: Vi har väl inte blivit säkerhetskontrollerade tidigare vid mellanlandningar? Vi chansar, denna Bourbon har de säkert inte i Paris. Jag frågar ett annat biträde som tror att det kanske går. Vi köper flaskan och lägger i Kalles ryggsäck.

Fredag

Terminal B, varifrån vårt plan till Göteborg går, ligger inte i anslutning där vi landar och så vi måste gå ut... och sedan väntar ja , just det, en ny säkerhetskontroll.
Säg det till dem säger Titti, och Kalle avvaktar tills vi är där, vid det oundvikliga slutet. "We thought that our flight was direct and I have this bottle, can we check this in?".. på felfri franska förstås. He, he det trodde Kalle, han fick allt ta till engelskan. Flickan pekar vart vi ska gå och Titti håller på att riva hela säkerhetsspärrbandet i sin iver att komma därifrån. Elegant slussas vi till en särkild incheckning där en kille tålmodigt fixar det hela, trots att Delta inte gett oss ett speciellt papper som tillhör biljetten. They should have, sa han. Och han anade inte vad Titti tänkte om vårt "kära" Delta airlines. Väskan med flaskan checkades in och vi igenom utan problem i säkerhetskontrollen för att 5-6 personer var helt faschinerade av två små barn som skulle ta på sig jacka och skor efter sin kontroll. Vive la Air France!

Dessutom hemma 25 min före utsatt tid i Landvetter och sist men inte minst- vilket grönt och sommarskönt Sverige vi kom hem till!!! 30 grader C och Monika som välkomnar med stora kramen, DANSKT RÅGBRÖD!!! och skjuts hem. Vi känner oss verkligen välkomna !
Åh, vad skönt att vara hemma!

Titti och Kalle

Tucson till Seattle

Sista dagen i Green valley var ganska sval(33 C) jamfort med 38 C innan, sa Kalle passade pa att ta en joggingtur. Det gick inte fort och efter knappt 20 min. var det lagom att vanda hemat igen. Halvvags tillbaka blev varmen lite mycket, tror jag, for tankarna kom att hoppas infarten ar darborta, men det var den inte och till slut var jag ganska seg far jag erkanna. Sedan tog Judy oss till den lokala swimmingpoolen och Titti och jag tog nagra langsamma bassanglangder tillsammans. Detta omrade Millers bor i ar ju +55 boende sa det ar inte mycket folk, men de har alla slags bekvamligheter. Det star skyltar om alla slags regler: Ingen dykning, simma hogst tva i bredd...... och tusen andra saker. Vi undrar vilka ligister till pensionarer som brukar vistas har ibland. Nar Kalle glomde stanga av duschen man ska ta innan man badar, horde vi nar vi simmade hur nagon bad en forbipasserande att stanga av den. Ett tag trodde jag att jag skulle bli utslangd for det. Om det skulle finnas nagon till hands som orkade gora det.
Vi ater en hamburgare som Wayne grillat och ser en Dirty Harry som avslutning pa kvallen for att stiga upp 4:10 for morgondagens flight till Seattle.
Svaret pa tradfragan ar : Cashewnotstrad.













Oknen blommade lite och sista
kvallen fick vise ett riktigt askvader
med monsunregn!















Sondag

I Seattle forsoker vi hitta ratt baggagekarusell bland manga och studerar anslagstavlan nar en man kommer upp bakom ryggen pa oss och fragar: Do you need any help with anything?
Dan Victor forstas, Kalles gamle van fran flygplanet till Steward island sydligaste on i Nya Zealand 1983. Vi far hem till Dan och Janets hus i lummiga norra delen av Seattle och pratar och ater och dricker gott senare pa kvallen.



Janet och Titti pratar tradgard.
































Tisdag

Vi far skjuts av Dan till downtown och gar till Pike market ett vimlande myller av varor, inte minst fisk, gronsaker och hantverk. Titti smakar och vi njuter av syn och luktintryck med. Sedan tar vi monorail, en slags luftjarnveg eller sparvagn som gjordes infor varldustallningen 1962, dar bl.a. Dan arbetade da. Vid Spaceneddle gar vi av och loser biljett for att aka upp i toppen ca. 200 m. for att njuta av utsikten over Puget sound, Olympic mountains, sjoar och annan natur som ar ett kannemarke for Seattles omgivningar. Sedan far vi tillbaka med monorail till Pike dar vi ater en en lunch medf utsikt over hamnen och farjebatarna till oarna.
Pa kavallen blir det en promenad till lokala omradet och en indisk restaurant, en av 20 st. restauranger inom promenadavstand.




























































Monorailsakande och varfor en skylt om halt golv?
Jo, vi lar ha sett tusen av dessa skyltar utstallda har och var. Varfor? Jo, annars kan man ju bli stamd av nagon som halkar, aven om golvet varit torrt i timmar.
I detta omrade bor vi nu hos Dan och Janet, och om vi inte hors av innan vi ar hemma i Sverige igen as we say over here: It's been a pleasure to serve you guys!!!!

Titti och Kalle

Green Valley och Millers

Tisdag

Efter en god frukost i Bonners villavagn skiljs vara vagar at for denna gangen och det ar bara att hoppas att resan till Sverige blir av for deras del. Vi rullar mot Tucson, Kalle ser nagra riktigt intressanta rovfaglar nar Titti och Alexander fixar kaffet medans vi tankar. Men givetvis ar de borta nar jag bytt till mitt nya teleobjektiv. Bensinen ar billigare an i Kalifornien, men vi raknar och tittar pa bilens raknesystem sa att vi inte lamnar nagot extra till Avis biluthyrning. I Tucson tar vi av soderut och hittar slutligen Millers hus, dar ett glatt aterseende vantar.

Pa vagen finns manga Saguaro. Armarna vaxer ut forst efter 75 ar.

Undra vilket hus de bor i?

Deras hus ar fyllt av prydnadssaker, tavlor, bocker och bilder. Det ar nastan att man kommer att tanka pa de bilder som Titti tycker om att spela pa datorn, dar man ska hitta sma foremal i ett rum overfyllt med foremal.
Efter lite att ata aker vi till Tucson, en inte allfor vacker stad enligt Wayne, och Alexander vill sista kvallen se en Mall for att ta sista chnsen till shopping. Wayne och Kalle sitter mest och vantar och tittar pa folk medan de ovriga ar inne i affarer. Pa vagen hem stannar vi till vid Sweet sallad restaurant ett stalle med alla sorters sallad, gronsaker, brod, potatis, soppor och en del efterratter, som tur ar....(gissa vem som skrev detta?)

Kring huset blommar det.
Det ar mycket frascht och gott och vi forstar att det ar ett av Judys favoritstallen.
Hemma packar Alexander och Titti och vi kontrollvager noga, vi vill fa med sa mycket vikt det gar for att Titti och Kalle ska slippa betala overvikt eftersom vi har andra regler for inrikesflyg an Alexander som ska utomlands. Och da bland kladerna i smutstvattpasen ser han den...
- hans kamera som vi saknat sedan San Diego! Vilket bra avslut pa dagen!

Onsdag

Runt 7.00 checkar Alexander in sina vaskor och sedan gar vi till cafeterian och ater frukost. Vi blir sittandes pratande en dryg timma innan vi tar farval.

- Nu har jag fjarilar i magen, sager Titti, efter han gatt igenom sakerhetskontrollen.
Och Kalle ar darmed varnad for resten av dagen. Vi lamnar tillbaka hyrbilen och vi har akt 485 mil och stannar sedan hemma resten av dagen. Vi borjar att skriva pa bloggen, vilket tar en valdans tid da varje bild skapar en massa utrymme som maste korrigeras efterat. Vi ater BBQ chicken som Wayne grillar och ser en ...dalig film avslutning pa kvallen.

Torsdag

Millers hus

Idag far vi till Katchener caverns, grottor som upptacktes av tva amatorgrottforskare 1974 och lyckades bevaras hemligt i 14 ar innan man till slut fatt igenom tillrackliga garantier av staten for att fa dem skyddade som en state park. Sedan borjade ett kostsamt och noggrannt arbete for att bevara grottans levande biotop och samtidigt gora den tillganglig for allmanheten. Vi gick igenom ett par luftslussar innan vi trader in i sjalva grottan. Man gar sedan en guidad tur pa en stig som gjutits sa att aven rullstolsburna ska kunna se den. Man imponeras verkligen och ser formationer i en oandlig variation. Nar guiden lyser med ficklampan ser man den stora skillnaden mellan de levande formtionerna och de doda. Straws, som de sager, eller tunna, tunna ror som lever med sma droppar i andan- flera meter langa t.ex. Kring Katchener caverns

Ingen fotografering ar tillaten, men detta ar en av de mest fachinerande naturfenomen vi sett nagonsin. Och det lever! Ett rum ar helt avstangt for att dar lever pa sommaren fladdermoss som da far ungar. De ar ocksa viktiga for den unika biobalansen i grottan. Det star nagra matstationer, inte for mossen, utan mata som i cm., m. och km. ni vet! Besvarligt ibland med deras outvecklade alfabet i U.S.A., eller hur? Man checkar hela tiden av luften, vattnets sammansattning m.m. for att kunna analysera om nagot andras. Hittills har inget andrats och de bagge mannens, som upptackte grottan, uttryck fran videon etsar sig fast hos en : Det tog en dag att upptacka dem, ar att utveckla dem for tillganlighet, men det tar for evigt arbete att bevara dem.

En vacker vag genom det ovanligt grona Arizona tar oss tillbaka hem i dalar mellan bergen. Innan vi kom hade de fatt rejalt med monsunregn, men vi har fortfarande inte sett nagot regn. Tillbaka i Green valley slinker vi in pa en Mexicansk restaurant, dar vi ater oss alltfor matta i orutinen hur mycket en ratt kan innehalla. Men gott var det!

Langs vagen hem ser vi detta.

Fredag den 18/7 Judys fodelsedag

Vi gratulerar Judy pa morgon med ett paket som hon vill spara till efter dagens utflykter, frukost pa favoritdelin och senare middag med narmsta vannerna och grannarna. Titti far faktiskt morkt brod till frukost, vilket ar en sensation i detta land, medan Kalle nyfiket provar pannkakor med lonnsirap, for att ta seden dit man kommer, ni vet. Efter detta tar Judy Titti pa en tur till en by nara mexikanska gransen med mycket intressanta saker i affarerna. De blir borta i manga timmar allt medan Wayne sitter framfor datorn och Kalle mediterar i amnet: Ta det lugnt och coola ner. Visste ni forresten att kineserna var nastan 100 ar fore Columbus i Amerika och seglade runt Kap Horn fore Magellan eller rundade Gronland innan man stangde sitt land for barbariska, daliga influenser? Allt enligt en bok ur Millers bibliotek.

Byn Tubac

En lovande borjan, men

har kravs vatten och

Anettes grona fingrar.

Hemma visar Titti upp nagra riktigt fina indianprodukter och gladjande nog har hon hittat en riktigt snygg jacka. Senare aker vi till middagen med narmsta grannarna och vannerna. Vi sitter vid ett bord dar en kvinna laser svenska sedan tva ar och ett par varit i Sverige for att hamta sin nya SAAB turbo 1978 i Goteborg. Och gissa var de bodde da? Hindas turisthotell! Sedan korde de sin nya bil genom Europa och tillbaks till Gbg. for att flyga hem och bilen sattes pa baten och tog 2 manader innan den levererades. Men allt detta var 5000$ billigare an att kopa denna bilen i U.S.A. vid den tiden. Kalle hamnade som vanligt i lite samhallsdiskussioner och politik med denne man, vilket Titti kommenterade med: Hur kommer det sig att du alltid hamnar med folk som vill prata sadant? Hon klarar sig utmarkt pa egen hand och da vi sitter jamte varann blir det bara nagon enstaka gang hon fragar om nagon invecklad medicinsk term: Vad heter det pa engelska? Antagligen gor hon det bara for att man ska kanna sig dum. Det ar trivsamt och Kalle foreslar en skal efter ett par ord om hur mycket Millers betytt for mina erfarenheter i Amerika och Judys speciella egenskaper i detta.

Judy, 65, pa sitt vanliga humor.

Nar vi kommer ut fran restaurangen blaser det rejalt i virvlar och ett ovader tycks vara pa vag. Sand virvlar over vagen och ngra droppar regn over huven, men det blir inte mer. Man inser det annorlunda och dramatiska vader som kan drabba denna kontinent i alla fall.

Hemma igen oppnar hon sina presenter bl.a. en rokelseskal for teceremonin och dekorativa hallare for sina japanska textgobelanger, som de tidigare fatt av Kiku, deras japanska student de kant i i 16 ar. Hon blir glad over karaffen vi gav henne med och tycker att den har en ganska svensk design, vilket vi haller med om.

Innan vi lagger oss gar Titti och jag ut altanen och ser hur askvadret drar omkring runt om oss pa avstand. Inga knallar, bara ljus som lyser upp eller blixtar har och dar.
En sista fraga: Vilka ar dessa vackra trad som star i langa odlingar pa vagen till Tucson? Ledtrad: gott pa fredag, lordag.

San Diego fortsattning

Lordag

Festdagen

6.20 star Alexander och Kalle upp for att hanga med till stranden for surfing igen, denna dag ska inte gubben komma undan tycker Alexander. Kalle maste testa.

Det blir en rolig men jobbig formiddag med vagor som kastar omkull en, men att paddla ut mot vagorna klarar jag riktigt bra oftast i alla fall. Problemet ar att vanda bradan och....att stalla sig upp, tro det eller ej. Ett par skona vagor far jag in med, bodysurfing liggande pa bradan, vilket ar en go kansla med, men efter en riktigt bra kommer jag hela vagen till stranden. Da kanner jag att hela kroppen skakar, vad ar problemet?Nedkylning, temperaturen ar inte mer an 17 c troligen, och en halv wetsuit ar inte nog for mig under ett par timmar.

Resten av dagen ar det party. Ett ar hos grannen dar fyra damer firar gemensamt fodelsedagskalas.

Sedan aker vi till Kevins bror som fyller 60. Dar traffar vi nagra till av slakten som Kalle kanner sedan innan. Tim svarade pa fragan om vad han onskade sig: To wake up is good enough! Sa Cary och Kevin kopte en liten vackarklocka som Kevin smugglade in i sovrummet och satte pa en lamplig tid pa natten efter partyt.

20.00 lamnade Kirra och Alexander festen for att aka med en partylimosin och han hade valdigt kul, sa folk efterat.

Ganska intressant med den accenten, tror jag med. Han stannar over natt hos Kevin och alla i familjen tycker det ar lite kul nar han frampa morgonkvisten oppnar en massa dorrar for att hitta toaletten.

Sondag

Frukost nere vid Harbour Island jamte smabatshamnen.

Gamla arbetskompisar med respektive ar kul att traffa, men solen varmer pa rejalt och senare tar Titti och Kalle, Alexander ville inte sta upp 7.30- konstigt, en tur ut pa Coronadohalvon med vackra hotellet Del Coronado dar manga presidenter bott och filmen "I hetaste laget ar inspelad".

Efter lite shopping blir det en lugn kvall hemma hos Cary och Sue dit ocksa en gammal jobbarkompis med fru och barnbarn tittar in och vi ater middag
och badar i poolen. Nar vi ska packa hittar vi inte Alexanders nya kamera fran New York, vi vander upp och ner pa hela huset men ingen kamera. Aven ett forsok med
ett samtal till Kevins kan den tyvarr inte hittas.


Mandag

Avsked till Sue och Cary,

vilka vi verkligen hoppas ska komma till Sverige till oss och dagens plan star Kevin for:
"Varfor gor vi inte sa att Shannon och jag foljer er till Yuma, halvvags till Tucson, dar vi har en villavagn sa ska vi visa er floden d.v.s. Coloradofloden sa stannar vi over natt dar och sa aker ni vidare till Tucson och vi hem dagen efter".

Perfekt for oss sa vi aker till Yuma och norr en bit genom militart fallskarmsovningsomrade till Fishers landing vid floden. Snart fixar Kevin i ordning sin bat och blaser liv i nagon sorts gummibat pa slap.

Vad ska handa med denna ?

Vi far ivag pa floden och njuter av farden.

Sa blir det dags att testa baten

och

det ar bara kanonkul,

vi guppar, flyger, snurrar

och trivs alldeles utmarkt.

Kalle sager till Titti

att nu nu forsoker

han kasta av oss,

men han lyckas inte.

Val i baten sager Kevin att om han velat skulle han kunna fa oss flyga genom luften som vantar, sa vi tackar for hans omtanksamhet.

Farden fortsatter med ett par strandhugg for att se en gammal gruvkoja och lite annat minnesvart for folk som sorjer nagot kring floden. Vi far in i rena "Apocalypse now"- stamningen stundtals glidande langs tat vass eller far fram som raketer.

Vi far in i en lagun som Kevin dopt till Gnusjon (ung. Tomtesjon) efter att han och ett par kompisar limmat en tomte pa en topp. Dar ska dagens verkliga prov ske. Klipphoppet!

Och naturligtvis visar Alexander forst......och Kalle repterar efter.

Dagen avslutas med en harlig BBQ vid en sandbank, dar man coolar ned i varmen, med bla. hastskokastning.

Forst solnedgangen

sedan en Rivercooler for damerna och Rom och cola till herrarna. Titti gar hem och somnar gott sedan medan grabbarna avslutar med lite biljard med Blackrussian och en shot innan vi fatt nog for dagen.

En harlig dag vid floden!