U.S.A. 2008

Hemresan

2008-07-25T12:13:00.000-07:00

Tisdag

Vi umgås med Janet och Dan sista dagen och får t.o.m. se två vithövdade havsörnar, enligt Dan, för vi kan inte se det vita huvudet från det avståndet. De attackeras av kråkor som ser dem som ett hot antagligen. Det är vid deras nära Green lake där många promenerar, badar eller joggar.

Brädan är bro för änder.

Vi besöker också Dans gamla arbetsplats- University of Washington, över 30000 elever
(jfr. Chalmers 10000) och ser lite utsikter över staden och några skulpturer.

Kvällen avslutas med en god middag i hemmet och prat om bl.a. våra husdjur, tankarna börjar närma sig hemlängtan.
Det märks hur trist det är när de berättar att Seattle precis som S.F. och L.A. ligger illa till om ett större jordskalv inträffar. Janets och Dans hus ligger i backen ner mot staden och riskerar att helt glida ner för backen. Häromåret när de hade hantverkare på taket för att mura om skorstenen blev det ett jordskalv. De fick kasta sig om taknocken och klamra sig fast bäst de kunde, de hade tur att de hunnit klart en bit så att de inte fick den över sig. Dan fick kasta sig under ett bord på jobbet medan Janet cyklade någonstans och kände ingenting. Nu finns det ytterligare en anledning att cykla till jobbet.

En sevärd botanisk trädgård

Onsdag

Hemresan börjar.

9.30 kör Dan oss till flygplatsen och planet lyfter tyvärr något försenat
12.30. Denna försening skulle visa sig ödestiger, tror vi. Vår anslutningsflight ska gå 18.35 från Cincinnati, Ohio, till Newark där vi bokat motell vid flygplatsen för att ha nära dagen efter när vi ska hem 16.45. En halv dag som avslutning i New York, var tanken. Mot slutet av flighten till Cincinnati blir vi bekymrade: Ska vi hinna med anslutningen? Närmare 18.15 innan vi landar hör vi i högtalarna : Alla med flighter före 18.30 missar tyvärr sina plan för de har gått, så ni får söka övernattning med vår hjälp. De med plan efter 18.30 har era plan väntande på er..... Folks spontana oooohhh bakifrån planet av de som hade otur blandas med oss andra som gör oss beredda på en rusch till andra gater.
Sagt och gjort Titti sätter personbästa på 300m, slättlopp på flygplats och vid gate möts vi av: Flight delayed en timma till 19.35. _ Puh! Vi tar lite att äta och dricka och väntar sedan lugnt. Plötsligt blinkar det till och......Delayed till 20.35.......senare 21.00....och snacket går att vädret i New York är åska och häftiga regnbyar. Delta, flygbolaget, väntar och vi väntar, skylten ändras till 22.00 , 22.30 och Titti ser hur många flighter som gått iväg, på en tavla i en annan hall, och att Delta har 11 flighter fördröjda. Till slut säger de att om inte positivt besked kommit vid midnatt får vi övernatta.
23.40 kommer beskedet och alla samlas för att försöka ändra sina flighter, få voucher till hotell i en ordnad villervalla. Jänkarna tar detta med upphöjt jämnmod, tycker jag, heder åt dem som har denna vana av hur flygresor kan bli. Men de kommande timmarna gör jag klokast i att inte berömma Delta i min närhet, om man säger så. Efter en bussfärd till en annan terminal hämtar vi vårt bagage och väntar sedan tillsammans med ett stort antal på vår Shuttlebuss till just vårt hotell bland många andra. Och tiden går medan tomma shuttlebussar sakta glider förbi oss, men med fel hotellnamn. Days Inn är vårt hotell och tillsammans med bl.a. en ensam kvinna med tre barn, den yngste 1,5 år kanske, och flera andra väntar vi på vår tur medan föraren kör iväg med ett par omgångar.
Med vad händer sedan ?...har han fastnat denna gången för han kommer ju aldrig..? Ryktet går: Hotellet är fullt. De har gett ut för många vouchers! Jag ringer och får det bekräftat och som tur är kan en dam som ska till Philadelphia och jag fixa nya vouchers för oss och barnfamiljen.
Slutligen trängs vi in i en liten buss och skumpar iväg till Rodeway Inn. 2.30 checkar vi in och stupar nästan i säng.

Torsdag
...fortsättning följer.

9.45 hastar vi iväg till en påver frukost på hotellet och tar sedan Shuttlebussen 12.00 till flygplatsen igen. Vår flight hem kommer att bli 19.30 Cincinnati - Paris- Gbg....om biljettombokningen funkar. Var där i god tid sa mannen från Delta igår, för han visste inte hur man skrev ut själva biljetten. Väl framme i luckan får kvinnan samma problem, ringer folk, kallar på hjälp från en kollega och....vi..väntar..och ..hoppas!

Till slut efter drygt en timma går det. Titti och jag jublar över att få 5 1/2 timma på Cincinnatti/Kentucky airport. Vi ska ju flyga hem ikväll!
Vi äter och börjar tänka på vad göra innan vi bordar, när Titti frågar om mina tabletter...
Just det, de var ju i den väskan vi packade om till, för att vi nu skulle få ett enklare handbagage. Och den väskan checkades in!
Iväg till informationsdisken och även om det är gott om tid att hitta en väska som ska med ett plan många timmar senare möts vi av ett blankt nej av en ung Deltatjej -Security reasons! Jag vet inte om hon började tveka om sitt beslut efter hon mötte min hustrus blick eller av hennes välartikulerade: But he needs them for his heart!!!
Do you want him to be ill on the plan and if, he needs one defibrilator. We want to speak to your superviser? And we see what he will do!
Ny spänd, för Titti mest, tror jag, väntan vid bordet av en ännu ej befolkad restaurang.

Sedan kommer flickan och undrar om jag ger dem rätt att gå in i väskan och känna efter dosören. Visst!
Till slut när jag sitter försjunken i en tidskrift ser jag hur en plastlåda sträcks fram av en man frågande: Är det denna? Jag far upp och ger honom ett stadigt handslag. Yes. Thanks!!
20.00 som vanligt lite sena, av ett krånglande hjul som fick oss att taxa in igen, (de sa inget om vingarna!?), lyfter vi mot Paris och natten bjuder inte på någon sömn direkt.

En liten chansning bara vi gjorde. Kentucky gör den mest berömda amerikanska whiskeyn- Bourbon. Vi ville ge en flaska till vår trogne Arne som klippt gräsmattan. Men man får inte ta med flaskor mer än 10 cl när man mellanlandar på väg till Sverige. Bara vid direktflyg. Efter detta lämnar vi butiken, äter och till slut säger vi: Vi har väl inte blivit säkerhetskontrollerade tidigare vid mellanlandningar? Vi chansar, denna Bourbon har de säkert inte i Paris. Jag frågar ett annat biträde som tror att det kanske går. Vi köper flaskan och lägger i Kalles ryggsäck.

Fredag

Terminal B, varifrån vårt plan till Göteborg går, ligger inte i anslutning där vi landar och så vi måste gå ut... och sedan väntar ja , just det, en ny säkerhetskontroll.
Säg det till dem säger Titti, och Kalle avvaktar tills vi är där, vid det oundvikliga slutet. "We thought that our flight was direct and I have this bottle, can we check this in?".. på felfri franska förstås. He, he det trodde Kalle, han fick allt ta till engelskan. Flickan pekar vart vi ska gå och Titti håller på att riva hela säkerhetsspärrbandet i sin iver att komma därifrån. Elegant slussas vi till en särkild incheckning där en kille tålmodigt fixar det hela, trots att Delta inte gett oss ett speciellt papper som tillhör biljetten. They should have, sa han. Och han anade inte vad Titti tänkte om vårt "kära" Delta airlines. Väskan med flaskan checkades in och vi igenom utan problem i säkerhetskontrollen för att 5-6 personer var helt faschinerade av två små barn som skulle ta på sig jacka och skor efter sin kontroll. Vive la Air France!

Dessutom hemma 25 min före utsatt tid i Landvetter och sist men inte minst- vilket grönt och sommarskönt Sverige vi kom hem till!!! 30 grader C och Monika som välkomnar med stora kramen, DANSKT RÅGBRÖD!!! och skjuts hem. Vi känner oss verkligen välkomna !
Åh, vad skönt att vara hemma!

Titti och Kalle

Tucson till Seattle

2008-07-22T10:46:00.000-07:00

Sista dagen i Green valley var ganska sval(33 C) jamfort med 38 C innan, sa Kalle passade pa att ta en joggingtur. Det gick inte fort och efter knappt 20 min. var det lagom att vanda hemat igen. Halvvags tillbaka blev varmen lite mycket, tror jag, for tankarna kom att hoppas infarten ar darborta, men det var den inte och till slut var jag ganska seg far jag erkanna. Sedan tog Judy oss till den lokala swimmingpoolen och Titti och jag tog nagra langsamma bassanglangder tillsammans. Detta omrade Millers bor i ar ju +55 boende sa det ar inte mycket folk, men de har alla slags bekvamligheter. Det star skyltar om alla slags regler: Ingen dykning, simma hogst tva i bredd...... och tusen andra saker. Vi undrar vilka ligister till pensionarer som brukar vistas har ibland. Nar Kalle glomde stanga av duschen man ska ta innan man badar, horde vi nar vi simmade hur nagon bad en forbipasserande att stanga av den. Ett tag trodde jag att jag skulle bli utslangd for det. Om det skulle finnas nagon till hands som orkade gora det.
Vi ater en hamburgare som Wayne grillat och ser en Dirty Harry som avslutning pa kvallen for att stiga upp 4:10 for morgondagens flight till Seattle.
Svaret pa tradfragan ar : Cashewnotstrad.

Oknen blommade lite och sista
kvallen fick vise ett riktigt askvader
med monsunregn!

Sondag

I Seattle forsoker vi hitta ratt baggagekarusell bland manga och studerar anslagstavlan nar en man kommer upp bakom ryggen pa oss och fragar: Do you need any help with anything?
Dan Victor forstas, Kalles gamle van fran flygplanet till Steward island sydligaste on i Nya Zealand 1983. Vi far hem till Dan och Janets hus i lummiga norra delen av Seattle och pratar och ater och dricker gott senare pa kvallen.

Janet och Titti pratar tradgard.

Tisdag

Vi far skjuts av Dan till downtown och gar till Pike market ett vimlande myller av varor, inte minst fisk, gronsaker och hantverk. Titti smakar och vi njuter av syn och luktintryck med. Sedan tar vi monorail, en slags luftjarnveg eller sparvagn som gjordes infor varldustallningen 1962, dar bl.a. Dan arbetade da. Vid Spaceneddle gar vi av och loser biljett for att aka upp i toppen ca. 200 m. for att njuta av utsikten over Puget sound, Olympic mountains, sjoar och annan natur som ar ett kannemarke for Seattles omgivningar. Sedan far vi tillbaka med monorail till Pike dar vi ater en en lunch medf utsikt over hamnen och farjebatarna till oarna.
Pa kavallen blir det en promenad till lokala omradet och en indisk restaurant, en av 20 st. restauranger inom promenadavstand.

Monorailsakande och varfor en skylt om halt golv?
Jo, vi lar ha sett tusen av dessa skyltar utstallda har och var. Varfor? Jo, annars kan man ju bli stamd av nagon som halkar, aven om golvet varit torrt i timmar.
I detta omrade bor vi nu hos Dan och Janet, och om vi inte hors av innan vi ar hemma i Sverige igen as we say over here: It's been a pleasure to serve you guys!!!!

Titti och Kalle

Green Valley och Millers

2008-07-18T22:54:00.000-07:00

Tisdag

Efter en god frukost i Bonners villavagn skiljs vara vagar at for denna gangen och det ar bara att hoppas att resan till Sverige blir av for deras del. Vi rullar mot Tucson, Kalle ser nagra riktigt intressanta rovfaglar nar Titti och Alexander fixar kaffet medans vi tankar. Men givetvis ar de borta nar jag bytt till mitt nya teleobjektiv. Bensinen ar billigare an i Kalifornien, men vi raknar och tittar pa bilens raknesystem sa att vi inte lamnar nagot extra till Avis biluthyrning. I Tucson tar vi av soderut och hittar slutligen Millers hus, dar ett glatt aterseende vantar.

Pa vagen finns manga Saguaro. Armarna vaxer ut forst efter 75 ar.

Undra vilket hus de bor i?

Deras hus ar fyllt av prydnadssaker, tavlor, bocker och bilder. Det ar nastan att man kommer att tanka pa de bilder som Titti tycker om att spela pa datorn, dar man ska hitta sma foremal i ett rum overfyllt med foremal.
Efter lite att ata aker vi till Tucson, en inte allfor vacker stad enligt Wayne, och Alexander vill sista kvallen se en Mall for att ta sista chnsen till shopping. Wayne och Kalle sitter mest och vantar och tittar pa folk medan de ovriga ar inne i affarer. Pa vagen hem stannar vi till vid Sweet sallad restaurant ett stalle med alla sorters sallad, gronsaker, brod, potatis, soppor och en del efterratter, som tur ar....(gissa vem som skrev detta?)

Kring huset blommar det.
Det ar mycket frascht och gott och vi forstar att det ar ett av Judys favoritstallen.
Hemma packar Alexander och Titti och vi kontrollvager noga, vi vill fa med sa mycket vikt det gar for att Titti och Kalle ska slippa betala overvikt eftersom vi har andra regler for inrikesflyg an Alexander som ska utomlands. Och da bland kladerna i smutstvattpasen ser han den...
- hans kamera som vi saknat sedan San Diego! Vilket bra avslut pa dagen!

Onsdag

Runt 7.00 checkar Alexander in sina vaskor och sedan gar vi till cafeterian och ater frukost. Vi blir sittandes pratande en dryg timma innan vi tar farval.

- Nu har jag fjarilar i magen, sager Titti, efter han gatt igenom sakerhetskontrollen.
Och Kalle ar darmed varnad for resten av dagen. Vi lamnar tillbaka hyrbilen och vi har akt 485 mil och stannar sedan hemma resten av dagen. Vi borjar att skriva pa bloggen, vilket tar en valdans tid da varje bild skapar en massa utrymme som maste korrigeras efterat. Vi ater BBQ chicken som Wayne grillar och ser en ...dalig film avslutning pa kvallen.

Torsdag

Millers hus

Idag far vi till Katchener caverns, grottor som upptacktes av tva amatorgrottforskare 1974 och lyckades bevaras hemligt i 14 ar innan man till slut fatt igenom tillrackliga garantier av staten for att fa dem skyddade som en state park. Sedan borjade ett kostsamt och noggrannt arbete for att bevara grottans levande biotop och samtidigt gora den tillganglig for allmanheten. Vi gick igenom ett par luftslussar innan vi trader in i sjalva grottan. Man gar sedan en guidad tur pa en stig som gjutits sa att aven rullstolsburna ska kunna se den. Man imponeras verkligen och ser formationer i en oandlig variation. Nar guiden lyser med ficklampan ser man den stora skillnaden mellan de levande formtionerna och de doda. Straws, som de sager, eller tunna, tunna ror som lever med sma droppar i andan- flera meter langa t.ex. Kring Katchener caverns

Ingen fotografering ar tillaten, men detta ar en av de mest fachinerande naturfenomen vi sett nagonsin. Och det lever! Ett rum ar helt avstangt for att dar lever pa sommaren fladdermoss som da far ungar. De ar ocksa viktiga for den unika biobalansen i grottan. Det star nagra matstationer, inte for mossen, utan mata som i cm., m. och km. ni vet! Besvarligt ibland med deras outvecklade alfabet i U.S.A., eller hur? Man checkar hela tiden av luften, vattnets sammansattning m.m. for att kunna analysera om nagot andras. Hittills har inget andrats och de bagge mannens, som upptackte grottan, uttryck fran videon etsar sig fast hos en : Det tog en dag att upptacka dem, ar att utveckla dem for tillganlighet, men det tar for evigt arbete att bevara dem.

En vacker vag genom det ovanligt grona Arizona tar oss tillbaka hem i dalar mellan bergen. Innan vi kom hade de fatt rejalt med monsunregn, men vi har fortfarande inte sett nagot regn. Tillbaka i Green valley slinker vi in pa en Mexicansk restaurant, dar vi ater oss alltfor matta i orutinen hur mycket en ratt kan innehalla. Men gott var det!

Langs vagen hem ser vi detta.

Fredag den 18/7 Judys fodelsedag

Vi gratulerar Judy pa morgon med ett paket som hon vill spara till efter dagens utflykter, frukost pa favoritdelin och senare middag med narmsta vannerna och grannarna. Titti far faktiskt morkt brod till frukost, vilket ar en sensation i detta land, medan Kalle nyfiket provar pannkakor med lonnsirap, for att ta seden dit man kommer, ni vet. Efter detta tar Judy Titti pa en tur till en by nara mexikanska gransen med mycket intressanta saker i affarerna. De blir borta i manga timmar allt medan Wayne sitter framfor datorn och Kalle mediterar i amnet: Ta det lugnt och coola ner. Visste ni forresten att kineserna var nastan 100 ar fore Columbus i Amerika och seglade runt Kap Horn fore Magellan eller rundade Gronland innan man stangde sitt land for barbariska, daliga influenser? Allt enligt en bok ur Millers bibliotek.

Byn Tubac

En lovande borjan, men

har kravs vatten och

Anettes grona fingrar.

Hemma visar Titti upp nagra riktigt fina indianprodukter och gladjande nog har hon hittat en riktigt snygg jacka. Senare aker vi till middagen med narmsta grannarna och vannerna. Vi sitter vid ett bord dar en kvinna laser svenska sedan tva ar och ett par varit i Sverige for att hamta sin nya SAAB turbo 1978 i Goteborg. Och gissa var de bodde da? Hindas turisthotell! Sedan korde de sin nya bil genom Europa och tillbaks till Gbg. for att flyga hem och bilen sattes pa baten och tog 2 manader innan den levererades. Men allt detta var 5000$ billigare an att kopa denna bilen i U.S.A. vid den tiden. Kalle hamnade som vanligt i lite samhallsdiskussioner och politik med denne man, vilket Titti kommenterade med: Hur kommer det sig att du alltid hamnar med folk som vill prata sadant? Hon klarar sig utmarkt pa egen hand och da vi sitter jamte varann blir det bara nagon enstaka gang hon fragar om nagon invecklad medicinsk term: Vad heter det pa engelska? Antagligen gor hon det bara for att man ska kanna sig dum. Det ar trivsamt och Kalle foreslar en skal efter ett par ord om hur mycket Millers betytt for mina erfarenheter i Amerika och Judys speciella egenskaper i detta.

Judy, 65, pa sitt vanliga humor.

Nar vi kommer ut fran restaurangen blaser det rejalt i virvlar och ett ovader tycks vara pa vag. Sand virvlar over vagen och ngra droppar regn over huven, men det blir inte mer. Man inser det annorlunda och dramatiska vader som kan drabba denna kontinent i alla fall.

Hemma igen oppnar hon sina presenter bl.a. en rokelseskal for teceremonin och dekorativa hallare for sina japanska textgobelanger, som de tidigare fatt av Kiku, deras japanska student de kant i i 16 ar. Hon blir glad over karaffen vi gav henne med och tycker att den har en ganska svensk design, vilket vi haller med om.

Innan vi lagger oss gar Titti och jag ut altanen och ser hur askvadret drar omkring runt om oss pa avstand. Inga knallar, bara ljus som lyser upp eller blixtar har och dar.
En sista fraga: Vilka ar dessa vackra trad som star i langa odlingar pa vagen till Tucson? Ledtrad: gott pa fredag, lordag.

San Diego fortsattning

2008-07-17T08:50:00.000-07:00

Lordag

Festdagen

6.20 star Alexander och Kalle upp for att hanga med till stranden for surfing igen, denna dag ska inte gubben komma undan tycker Alexander. Kalle maste testa.

Det blir en rolig men jobbig formiddag med vagor som kastar omkull en, men att paddla ut mot vagorna klarar jag riktigt bra oftast i alla fall. Problemet ar att vanda bradan och....att stalla sig upp, tro det eller ej. Ett par skona vagor far jag in med, bodysurfing liggande pa bradan, vilket ar en go kansla med, men efter en riktigt bra kommer jag hela vagen till stranden. Da kanner jag att hela kroppen skakar, vad ar problemet?Nedkylning, temperaturen ar inte mer an 17 c troligen, och en halv wetsuit ar inte nog for mig under ett par timmar.

Resten av dagen ar det party. Ett ar hos grannen dar fyra damer firar gemensamt fodelsedagskalas.

Sedan aker vi till Kevins bror som fyller 60. Dar traffar vi nagra till av slakten som Kalle kanner sedan innan. Tim svarade pa fragan om vad han onskade sig: To wake up is good enough! Sa Cary och Kevin kopte en liten vackarklocka som Kevin smugglade in i sovrummet och satte pa en lamplig tid pa natten efter partyt.

20.00 lamnade Kirra och Alexander festen for att aka med en partylimosin och han hade valdigt kul, sa folk efterat.

Ganska intressant med den accenten, tror jag med. Han stannar over natt hos Kevin och alla i familjen tycker det ar lite kul nar han frampa morgonkvisten oppnar en massa dorrar for att hitta toaletten.

Sondag

Frukost nere vid Harbour Island jamte smabatshamnen.

Gamla arbetskompisar med respektive ar kul att traffa, men solen varmer pa rejalt och senare tar Titti och Kalle, Alexander ville inte sta upp 7.30- konstigt, en tur ut pa Coronadohalvon med vackra hotellet Del Coronado dar manga presidenter bott och filmen "I hetaste laget ar inspelad".

Efter lite shopping blir det en lugn kvall hemma hos Cary och Sue dit ocksa en gammal jobbarkompis med fru och barnbarn tittar in och vi ater middag
och badar i poolen. Nar vi ska packa hittar vi inte Alexanders nya kamera fran New York, vi vander upp och ner pa hela huset men ingen kamera. Aven ett forsok med
ett samtal till Kevins kan den tyvarr inte hittas.

Mandag

Avsked till Sue och Cary,

vilka vi verkligen hoppas ska komma till Sverige till oss och dagens plan star Kevin for:
"Varfor gor vi inte sa att Shannon och jag foljer er till Yuma, halvvags till Tucson, dar vi har en villavagn sa ska vi visa er floden d.v.s. Coloradofloden sa stannar vi over natt dar och sa aker ni vidare till Tucson och vi hem dagen efter".

Perfekt for oss sa vi aker till Yuma och norr en bit genom militart fallskarmsovningsomrade till Fishers landing vid floden. Snart fixar Kevin i ordning sin bat och blaser liv i nagon sorts gummibat pa slap.

Vad ska handa med denna ?

Vi far ivag pa floden och njuter av farden.

Sa blir det dags att testa baten

och

det ar bara kanonkul,

vi guppar, flyger, snurrar

och trivs alldeles utmarkt.

Kalle sager till Titti

att nu nu forsoker

han kasta av oss,

men han lyckas inte.

Val i baten sager Kevin att om han velat skulle han kunna fa oss flyga genom luften som vantar, sa vi tackar for hans omtanksamhet.

Farden fortsatter med ett par strandhugg for att se en gammal gruvkoja och lite annat minnesvart for folk som sorjer nagot kring floden. Vi far in i rena "Apocalypse now"- stamningen stundtals glidande langs tat vass eller far fram som raketer.

Vi far in i en lagun som Kevin dopt till Gnusjon (ung. Tomtesjon) efter att han och ett par kompisar limmat en tomte pa en topp. Dar ska dagens verkliga prov ske. Klipphoppet!

Och naturligtvis visar Alexander forst......och Kalle repterar efter.

Dagen avslutas med en harlig BBQ vid en sandbank, dar man coolar ned i varmen, med bla. hastskokastning.

Forst solnedgangen

sedan en Rivercooler for damerna och Rom och cola till herrarna. Titti gar hem och somnar gott sedan medan grabbarna avslutar med lite biljard med Blackrussian och en shot innan vi fatt nog for dagen.

En harlig dag vid floden!

San Diego

2008-07-16T12:57:00.001-07:00

Tisdag

Shannon och Kevin kommer forbi och ganska snart pratar vi som om vi inte varit borta alls. De har fyra barn och Melissa, 17 och Samantha, 16 kommer hit med.
Titti och Alexander pratar en hel del med. Efter lite pizza blir det att koja.

Onsdag

Dagen efter har vi hela huset att slappna av i.

Det blir bad i poolen, lite Yakuzii och inte mycket mer.

Titti och Kalle tar en promenad med Molli, hunden och ser ett smart satt att fixa sophamtningen av en ensam forare som inte behover ga ur bilen.

Senare kommer Kevin, Shannon och Kirra, deras aldsta dotter, 19 och ser att Alexander vuxit forbi pappa i schack kunskaper.
God barbeque och trevlig samvaro igen resten av kvallen.

Torsdag

San Diego zoo och Texas hold'em.

Dagens utflykt blir San Diego zoo med sin stora variation av djur och en fantastisk frodig, subtropisk gronska. Det verkar inte sa stort, men man har fatt plats med mycket pa denna yta. Vi blir kvar i 6 timmar och njuter av all variatiation och tar mer an 300 bilder.
Pandorna, gorillorna och reptilerna tycker jag var allra roligast eftersom de var livligare an jag trodde de skulle vara. Man blir sa lugn och harmonisk av se alla djuren och de inverkar pa alla besokare pa ett positivt satt, verkar det.
Alla blandade aldrar ar gott att se och jag tror inte jag hort varken ett gnalligt barn eller foraldrar som skallt pa barn hittills. Titti tittar mycket pa hur foraldrar och barn ar ihop och ni far se vad hon tycker med.
Det ar gott att se hur intresserad Alexander ar av djuren med och vi har en kanondag ihop.

Flodhasten, djuret som dodar flest manniskor i Afrika, behover bara andas var 20:nde minut enligt vara undersokningar. Men vi hade mer talamod an han hade luft.

Pa vag hem ser Kalle att han missat ett samtal och planerna for kvallen har andrats sa det blir pokerkvall hos Kevin istallet.

Vi tar vi oss snabbt till Bonners hus (Kevin och Shannon med familj) och val dar ser vi att huset ar fullt med folk som samlats och ska spela eller bara ata och umgas.

Kusiner och kusiners kusiner fran Philadephia och alla pratar med alla. Forsta spelet tar sin tid, som ni forstar och Alexander delar potten solidariskt med Cary for att ett andra parti ska kunna genomforas.

Kevin ser till att alla trivs och instruerar.

Cary-

en vinnare!

Kusin Chris och

Kirra,

Kevins aldsta dotter.

Alexander innan han vann och blev serverad Redbull-vodka.

Kalle som blygt bara varit askadare i forsta partiet har sett att manga ar nyborjare kring bordet och hoppar in i andra partiet medan Titti och Sue far hem.

For en gangs skull ar Kalle koncentrerad i kortspel och slar bara till ett par ganger med bra kort och blir ganska klar chipledare partiet igenom.........
..men faller till sist igenom pa att vanta pa bra kort igen. Han satsar till slut "All in..." och hoppas att folk ska skrammas ivag med mitt chipovertag pa en bluff, som bara Cary vagar sta upp emot.

Och sa var spelet slut for Kalle. Alexander ar fortfarande kvar och ar ett hot for resten, sa Alexander serveras drinkar (vodka och Red Bull) av Kevin och tappar koncentrationen, men kvallen ar riktigt kul for alla verkar det.

Fredag

Chris tar med grabbarna pa surfing och vacker Alexander 7.00 genom att hunden skaller nar de knackar pa rutan. Kalle som ar nyfiken far yrvaken slanga sig i var bil och jaga ikapp for att fa en chans att fullfolja dagens paparazziuppdrag.

Grabbarna har riktigt kul och dom av bilderna hur det gar for Alexander.

Efter morgonens aventyr blir det en lugn dag. Pa eftermiddagen tar vi tur till La Jolla for att titta lite.

Kvallen avslutas tillsammans med Cary's bror, Jay och hans fru Barbara i en mindre park dar de bor.

Det musikunderhallning och picknick som galler.

Södra Kalifornien

2008-07-08T11:05:00.001-07:00

Fredag 4 juli

Los Angeles och Hollywood

Vi checkar in på Ramada Inn i Hollywood och allt vi gör under ett par dagar är äta frukost ganska sent, bada i poolen, läsa, jogga (puh! i värmen), känna på fitnessrummet 0ch ta en kvällstur med bilen för att hitta någon restaurant.

Och det var Titti's tur att bli sjuk, hosta och problem med magen.

Har ar vi "mycket" aktiva!!!

I narheten av Beverly Hills hittar vi en underbar italiensk restaurang.

När vi går ut från den skjuts det fullt med smällare och flaggas.

Det firas 4 juli!, det är väl för Ingrid och Lasses mamma Britta, eller?

Lordag

Kalle och Alexander tar sig en joggingtur i hettan och darav blev det inte sa langt. Flera hemlosa i omradet dar de sprang lag pa gatan.

I kvall hamnar vi hastigt och lustigt på en rysk restaurang och äter förstås Borstj bl.a. denna kväll. Nar vi sitter dar utspelar sig en liten lustig sak. Vi upptacker att tva servitriser fran intill liggande restaurand forsoker att halla kvar vad vi tror ar en gast som struntat i att betala. Gasten var en stor kille medans personalen sma asiater. Det blev ryckande fram och tillbaka, sa trafiken pa gatan fick stanna uppe en stund.

Hur det gick vet vi inte for de forsvann runt hornet, gasten med personalen hangade i armarna.

Sondag

Pa sondagen besoker vi en katolsk kyrka i grannskapet och ser hur otvunget allt ar har med oppna dorrar och folk som kommer och gar under gudstjansten. All sang och tal ar forstas pa spanska.

Pa kvallen åker vi upp i Griffith park vid planetariets observatorium och ser en annan Los Angeles berömdhet: smogen över dalen.

Vi åker vidare till Chinese theatre och ser som första stjärna i trottoaren, för Tittis del: Greta Garbo och detta är helt sant, skillnad från en hel del av det andra vi skrivit. Vi jämför lite handstorlekar med gamla stjärnskådisar Alexander och jag.

Denna kväll ser vi en spännande indisk och kan parkera först något kvarter därifrån och promenerar en bit.
Plötsligt säger Titti till Alexander: Kom nu, snabba på nu, nu går vi på lite snabbare! Kalle tittar till och undrar varför? plötsligt Titti vill dra upp tempot, hon tycker oftast att vi vill gå för fort. Oj då, är det sådana kvarter!

Regnbågsflaggan svajar så stolt i mitten av körbanan och visst är det en hel del folk ute på kvällen nu. Restauranger och barer, det är väl inte så farligt.... VARFÖR säger hon inte till mig?
OK, en bit längre bort blir det an annan stil och Titti slappnar av.

Maten smakar utmärkt, så tunna pappadams och urläckra förrätter och kryddig men ej för kryddig mat. Går på toaletten och ser bilder på många skådisar som tackar för en god och trevlig middag, med deras namnteckning under bla. Dolly Parton, Nicolas Cage och den "runde" fran Seinfeld.

Mandag

Sista dagen blir det Universal studios med flera shower om hur man ljuger på film alltifrån Hajen, Baines hotel i Psycho och Trueman show till hur man gör specialeffekter på olika sätt.

Vi borjar med en guidade tur runt omradet.

Denna lilla pol var det stormande hav i Trueman show.

En spektakulär show är Waterworld med ett flygplan som till slut kraschar i bassängen.

Som avslutning på kvällen drar vi ut till Pasadenas old town, en mysig, fräsch småstadskärna med flera exklusiva affärer och flera restaranger.

Väl där måste Kalle visa Rose Bowl och Judy och Waynes gamla, mysiga hus i grönskan på kullen ovanför, även om det nu var kväll.

Tisdag den 8 juli mot San Diego

Vi tar det lugnt och checkar inte ut forran precis 12.00 och tar vagen via Newport beach i Orange county och foljer sedan kusten en bit ner. Alexander vill se de tjusiga omgivningarna med lyxvillor som ar en del av serien OC pa TV. Vi ser att det ar massor av folk pa strander och en hel del trafik, men till slut hittar vi en fin park vid Dana point med utsikt over smabatshamnen och havet, dar vi ater en medhavd matsack.
Vi far sedan ut pa freeway, motorvagen igen och allt gar bra tills vi ar 5 mil fran San Diego. Da borjar koerna, for forsta gangen pa allvar for oss. Klockan ar 16.00 och San Diego ar U.S.A.:s sjatte stad med ung. 1,5 milj. inv. men det bor ju gott om folk langs hela kusten fran L.A.

Till slut nar vi Clairemont dar Cary och Kevin bor och med viss telefonassistens hittar vi Cary och Sues hus.
Det blir ett kart aterseende forstas och deras hus ar fantastiskt fint och mysigt.

Den vackra kustvägen- highway 1- mot Morro Bay

2008-07-07T09:25:00.000-07:00

Torsdag

Innan vi lämnar sta'n måste vi bara köra Lombard street, tycker Alexander och så blir det.
Vi susar ned mot Monterey och med hjälp av Millers (Judy+Wayne) kartor och stundtals vår instabila GPS når vi efter några timmar highway #1. Ganska snart ser vi en väginformation om ett stopp på #1 söderut 30 miles, men tror att detta kan vara en olycka eller annat som löser sig....hoppas vi i alla fall.

Vi närmar oss Big Sur och visst börjar det bli vackert...

...men så ser vi rök och helikoptrar....vad händer? Till slut ser vi varför vi varit förföljda av en polisbil sista milen. Totalblockerad väg och polisen säger att vägen är stängd närmaste 60 miles ned så vi får åka tillbaka till Monterey..!
30 miles tillbaka igen 0ch totalt säkert 2, 5 timmars färd för att få ett par bilder- vi borde sälja dem till CNN, ABC, CBS, TV 4 , ja vad som helst- tror ni vi får bensinpengarna tillbaks?

Nåväl, viktigare än pengar...familjen klarar denna enorma påfrestning utifån en yttre fiende och vi konstaterar att "vår beredskap är god".
Väl framme i Morro Bay njuter vi av utsikten från hotellrummet, the Rock och solnedgången och efter en yakuzi njuter vi en superb seafood dinner med vitt vin till. Tystnaden på rummet är härlig jämfört med Gathörnet i San Francisco med!

Underbar kväll i Morro Bay till slut.

Fredag

Mot Los Angeles och Hollywood

Någon undrar kanske hur man orkar med alla nya intryck och byte av hotellrum. Ja, en månad klarar man väl sa jag förr, men nu tre stycken som ska samsas och tempot ska vara så att alla tycker det är bra. Los Angeles blev platsen när vi behövde vila och hinna ikapp oss själva.
Vi checkar in på Ramada Inn i Hollywood, efter ett tag då vi trodde att vi inte skulle få något rum. Kalle´s internet bokning var inte slutförd som han trodde. Vi tar en svit med extra säng första natten.

En rundtur med buss i San Francisco

2008-07-04T08:46:00.000-07:00

Tisdag

Andra dagen byter vi diner till frukost, lugnare skönare musik och nya förhoppningar om att äntligen få riktigt grovt bröd, för Titti.
Alexander satsar på säkra kort scrambled eggs och bacon medan Kalle tar pannkakor med blueberry jam, inga problem med de söta amerikanska frukostarna där. Efter att än en gång påpekat att Titti vill ha det mörka, mörka brödet kommer det in ett par något mörkare toasts..... med kanel i, florsocker och grädde på!
OK, detta var sista gången på ett tag vi äter frukost på en diner.

Vi tar bussen ner mot hamnen byter till spårvagnen upp mot kullarna, när vi plötsligt hör att hållplatsen är Lombard street.
Här måste vi av , säger Titti som verkligen vill se "värdens krokigaste gata" inte bra den snabbtitt vi fick från bilen när vi kom, vilket hon väl känner till både från deckare och spel framför datorn hemma i....ja , just det Björlanda var det vi bodde.
Vi promenerar nerför denna blomsterfyllda gata för att sedan fortsätta tillbaka till Fishermans Wharf.

Väl nere i hamnen löser vi biljetter på en rundtur med buss och tar så en dubbeldeckare och sätter oss längst upp, längst bak. Vädret som varit molnigt spricker upp och resten av dagen är solig, men ingen värme som i Arizona.
Vi kopplar av förbi Coit tower och Little Italy, där Titti känner igen en restarang som hon ska äta på innan vi lämnar stan. Transamerikapyramiden är stabilt byggd, med jordbävningssäkra(?) pelare i botten liksom de flesta höghusen i finanskvarteren.

Klassiska viktorianska hus vid Alamo square med finanskvarteren i bakgrunden.

Vi hoppar av i Golden gate park vid Japanska teträdgården där vi kontemplerar ett tag för att smälta alla intryck.

Så fortsätter vi med en senare buss
mot Golden gatebron
och hoppar av på andra sidan,
tar lite kort och åker senare tillbaka.

Förbi vårt hotell där vi har
frukosten hängande
utanför fönstret för vi
har inget kylskåp och på
natten är det ganska
svalt åtminstone.

Ser ni var vi bor?

Påsen...!

Så avslutar vi kvällen på "Pellegrini", Tittis italienska restaurang, ett utmäkt val i North beach.

Sista dagen i San Francisco onsdag 2 juli

Vi åker upp till Union square och ska utnyttja vår 11% från New York-passets rabatt och dessutom är det redan 4th of July sale. Det får vi inte missa!
Alexander komletterar sin enkla garderob, Kalle köper ett par solglasögon och slutligen får Titti köpt lite kläder med.
Kalle skyndar hem för att hämta ut tvätten, väl vikt och förpackad i två rejäla paket, medan Aldexander och Titti köper en ny väska i Chinatown. Vi avslutar med en läcker middag på gatan bakom hotellet, livliga Chestnut street. Kalle joggar iväg för att fixa ett par öl och snacks och ta en sista titt på Golden gate. Dimman väller in och pelarna förvinner bort såsom att visa att detta är det sista han ser av staden, för tredje och troligen sista gången- lite nostalgiskt.

Goodbuy San Francisco!

Hemma blir det att slappa framför TV:n, eller zappa för det är ideliga reklamavbrott, och "diskutera" om vem som står på tur att använda datorn.
Jag frågar Alexander om en jämförelse mellan New York och San Francisco och han tycker New York är en spännande stad och San Francisco är en vacker stad. Men du frågade inte om Las Vegas, dit vill jag tillbaka till !!!

San Francisco

2008-07-02T21:28:00.000-07:00

Måndag

Vad gör man första dagen i San Francisco då?
Promenerar ned till Fishermens Wharf för att köpa lokaltrafikskort för här kör man inte bil när det finns trådbussar och spårvagnar. Parkering är svindyrt och vi har hunnit till Kalifornien som har så dyr bensin, vilket hela USA har numera, tycker de själva.
Halva priset av i Sverige ungefär.

Vackert väder, vilket kan skifta snabbt här i stan, men ändå har vi långbyxor för första gången för här är somrarna betydligt svalare än södra Kalifornien.

På vägen till Fishermens Wharf såg vi.........något i dimman

....och så bar det av....

Det krävs krafttag och skiclighet för att manövrera fotbroms och handbroms om vajrarna under
gatan. Varje förare har sina handtag av läder med för att kunna dra i bromsen tillräckligt.

...mot vändstationen vid Powell street där man för hand svänger runt spårvagnen för att sedan köra ner till hamnen igen.

Vi ser Yerba Buena Gardens med Martin Luther Kings memorial....

....innan vi fortsätter....

...mot Chinatown......

....där man kan skåda allt och nästan allt går att köpa. Givetvis tar vi kaffe på vägen och amerikaniserade som vi blivit slinker vi in på Starbucks, vilkas kaffe faktiskt duger till även Titti, det kallas kvalitetssäkring, tror jag.

Vidare tar vi buss mot North beach och Coit tower, som reser sig högst över staden 96m. högt. Men bussen går ju inte hela vägen tyvärr och vägen dit är bland de brantaste.

Man får kämpa på, med gott humör.

Sedan väntar trappor.....

..och väl uppe vid foten en hiss och slutligen 37 trappsteg till innan man är uppe.

Men väl uppe väntar en enastående utsikt överstaden och San Francisco bay!

Väl uppe börjar vi undra hur det ska gå med resten av dagen. Det är kö hela trappan på väg ned till hissen och en bufflig amerikan, den första faktiskt, säger till Titti när hon bara ska passera för att se andra ändans utsikt: Ställ dig i kön! för kön ringlar upp dit.

Man packar in maximalt med folk i hissen och amerikanen säger skämtsamt: Alla tar ett djupt andetag! Hissföraren, en asiatisk kvinna säger till de polska, tror vi, ungdomarna: Fina bilder, se upp så att du inte kommer åt deleteknappen bara. Oh, jag saknar min fru, säger en jänkare, aha där var du ju, skojar han när han sneglar över axeln och hon är upptryckt någonstans i hörnet.
Kalle kan inte låta bli utan säger: Nåväl, det verkar gå ganska fort nedåt i alla fall. En kvinna jämte säger skämtsamt, bankande på huvudet: Åh, ni dumma tankar go away!

Till slut är vi i alla fall nere och hur ska vi nu hinna till Alcatrazturen 18.10 och anmäla oss?
Vi går nedför bakom tornet och.....
...där står en buss! Vi sjunker tacksamt ner i den och låter oss fraktas hela vägen ner till Pier 43.

Där väntar dagens sista äventyr: Alcatraz !

Båten kom iväg 19.00 och vi rundade ön innan vi landsteg. Det var första spanjoren som såg massor av pelikaner på ön som namngav den till pelikanön, Alcatraz, på 1700-talet.
Det första vi såg på ön, som vi inte kände till innan, var gott om trutar med bl.a. ett bo precis intill uppfarten till inskrivningshallen. Denna backe hade många män kämpat sig uppför precis som vi, men de hade kedjor kring fötterna också.
Väl uppe duschades man och fick sina rättigheter: Kläder, tak över huvudet, mat och sjukvård.
Allt annat fick man kämpa för och förtjäna såsom arbete, böcker, senare radio och annan aktivitet. Livet blev mycket enahanda. Ensamhet i cellen, mat tre gånger om dagen, rastning och tillbaka till cellen. Vad gör man med alla dessa timmar i ensamhet, från 23 till 16 timmar som bäst?
Jovisst, man tänker på flykt!

Vi lyssnade på en av guiderna, Eric som berättade om en av alla de som försökt att fly, tyvärr var han en av dem som inte lyckades, han försökte att simma mot San Francisco men fick hela tiden byta landmärke för strömmarna förde honom längre ut i sundet hela tiden. Till slut hamnade han vi Golden Gatebron, där hamnpolisen plockade upp honom.
Vi fick höra av vår nästa guide att just Eric har korsat sundet simmande tre gånger, så visst gick det att simma över.

Några andra som flydde från Alcatraz har det gjorts film om.
"Flykten från Alcatraz"
De vissade i cellerna hur det hade gått till.
Alla guiderna här var jätte duktiga! Det kunde nog allt som fanns att kunna.

Vi fick vara med om att höra hur det slamrade när celldörrarna öppndes och stängdes, hela detta vara en unik uppfinning med olika kuggar för att just öppna rätt dörr eller dörrar.

Nu tackar fångarna från Alcatraz för sig.

Söndag i Yosemite

2008-07-02T08:53:00.000-07:00

Oakhurst söndagmorgon

Kalle och jag går ner för att äta frukost och sonen vill sova vidare.
Som vanligt har jag bekymmer med frukostarna här. Men en mycket vänlig och hjälpsam servitris, hjälper oss. Så vi beställer var sitts kokt ägg med lös gula och två skivor mörkt bröd, tyskt, vad vi såg fram mot vår frukost. In kommer två vändstekta ägg med hård gula. Våra försäkrade tyska, grova och mörka brödskivor var två rostade bröd av möjligen typ Raskens formfranska. Jag ger snart upp i detta land och deras frukostar.
Men åt och var snälla, dumma som vi är.

Nu in i bilen och iväg mot Yosemite, vägarna liknar Norska fjällen, så Kalle vill att jag kör sakta, (det gjorde jag redan). Alexander är avslappnad!

Omgivningarna är nu kulliga och skogklädda och vägen vindlar fram. Förarna, Alexander och Titti, får verkligen vara alerta och Kalle måste titta framåt hela tiden för att inte bli åksjuk.
Just inne i parken får Alexander syn på en liten skylt: Horsebackriding och tänker högt att det vore kul att göra någon gång. Vi svänger in för att kolla och vägen blir än mer krokig och gropig innan vi kommer fram. De har fasta tider för turer men ger oss en möjlighet trots att vi kommer fel tid.
Insruktionen är noggrann och långsam och här gäller att ha hästen i en töm med en hand förstås som vi sett på westernfilmerna. Titti går på sin häst först och hjärtat bankar fortare än på länge, sist hon red blev hon avkastad i barndomen. Sedan följer Alexander och Kalle. Efter en provrunda bär det iväg genom skogen. "Remember nice and loose when they are doing what they should and small movements like sportscar when you adjust them" säger Larry, vår ledare för gruppen.

Allt går ju riktigt bra och Tittis gamla rädsla för ridning botas. Spåret vi går är väldigt brant och smalt ibland känns det som man ska slå i ben eller fötter men man sitter ju så högt och hästarna vet var de har sina ben. Någon gång galloperar Kalle, ha ha tror han, ikapp Alexander och liknelsen vid en sportbil stämmer bra. Ivy, Kalles häst, lyder minsta vink. Enda gången han gör något olovandes är mot slutet när Kalle pratar lite med barnen bakom, om de jobbar där hela sommaren, då snyter Ivy åt sig en ormbunke som han tuggar på när vi anländer tillbaka. Pinsamt! eftersom vi inte skulle låta hästarna äta och Titti hör av Larry under färden att ormbunkar är inte alls bra för dem.
En upplevelse i alla fall och det enda vore väl att det skulle vara kul att få lite eget utrymme på prärien med sin "sportbil" tycker Kalle.

Nästa stopp är Mariposa grove och Seqouiaträden. Dessa fantastiska raka, kraftiga jätteträd som kan bli så stora att man kan köra en bil igenom stammen.

Färden fortsätter uppåt, uppåt mot Glacier point och vilken utsikt över Yosemite valley!

Sedan hela vägen slingrande ner till dalen och El Capitan, en klippa som reser sig 1500 m rakt upp från marken. Det ni, Johanna och Stefan, det borde ni pröva men lämna Moa hos oss i så fall!

Resten av dagen kör vi genom Gold country, landskapet som blev föremål för Guldruschen på 1860-talet och gjorde San Francisco till centrum för världens äventyrare. Idag är det fruktodlingar som gäller och de ligger på vackra dalsluttningar som vi far igenom på den vackra motorvägen.
Sent kom vi till San Fransico och checkade in på hotellet på Lombard street visserligen inte precis här men i förlängningen.

Yosemite.

2008-07-01T21:51:00.000-07:00

Den långa färden mot Yosemite.

Dagen förväntas bli lång och tröttsam genom Mohaveöknen och till Sierra Nevadas fot. 75 mil och det är nu familjens band skall testas i ett kupeutrymme av en Cheverolet SUV, hur ska detta gå?
Interstate freeway raka spåret mot U.S.A:s hemliga militäranläggningar, kärnvapentestplatser och landningsområden för rymdfärjor. Area 51 är där ute någonstans och hur ka vi klara pressen?
Svaret får ni snart och som ni förstår klarade vi det på något sätt.
Någonstans har Kalle läst om ett Calicio, en spökstad som är bevarad sedan den goda silveråldern då man hittade stora mängder silver. En riktig vilda västernstad är väl värd att göra ett stopp för?
Alexander är tveksam men övertalas, många mil ska avverkas och onödiga pauser är inte kul.

Varmt är det och vi bevittnar en gunfight i turistisk anda innan vi ganska snart far vidare genom öknen förbi ovan nämnda hemliga områden. Dagen förflyter ganska lugnt tills det är dags för en matbit, läs hamburgare, i .....

..ja mellannamnet i skylten! Vi såg skyltar till Burgerking, vilket dög för Titti t.o.m. men......en halvtimmes letande i orten fram och tillbaka på gatorna ledde oss bara till MacDonalds, vilket slutligen fick duga. Pressen och värmen tilltog under denna halvtimma kan vi lugnt säga.
Efter maten far vi vidare genom.....

och....

långa tunga tåg med

upp till fem lok.

Visserligen känner vi att vi är småhandlare i detta resesammanhang som ni förstår!

Men dagen går och blir till kväll och ....allt är lugnt!

Familjen klarade testet och lugnt glider vi in i Oakhurst och checkar in på hotellet. Snabb dusch och ut och leta matställe, efter att Kalle testat motionsrummets löpband och tillsammans avnjutit ett bad i poolen med Alexander.Vi inser snart att utbudet är begränsat och två kinarestauranter konkurerar till slut på var sin sida om vägen. Vilken att välja ? Efter att två tvekar i sällskapet tar den mest reserfarne beslutet: Vi tar den med flest bilar utanför, lokalbefolkningen vet väl vilket som är bäst. Sagt och gjort och innanför dörren väntar.......världens mest smaklösa och torftiga inredning.

Av ren förvåning sjunker vi ned och har sedan en trevlig och skämtsam middag, jo maten var OK, som avslutning på dagen där Kalles resrutin var ämnet för både det ena och andra skrattet. Stället jämte var ju den lokala puben!

Dagens färd var det mörka och hela vår färd är rosamarkerad:

Längst t.h. är Judy och Waynes Pinetop och längst ner t.h. Tucson och deras Green valley, som vi ska till innan vi lämnar bilen.

Kingman till Hooverdammen och Las Vegas

2008-07-01T10:06:00.000-07:00

Torsdag 26/6

Färden till Las Vegas sker genom öken och med många sorgsna tankar förstås.
Alexander kör och stannar först vid Hooverdammen en avancerad konstruktion från depressionen för att ge ström åt Californien.

Dammen ligger precis på
gränsen mellan Nevada och
Kalifornien och är ett samprojekt
mellan dessa stater och Arizona i
New Deals anda som F.D. Roosevelt
initierade för att skapa arbete och investeringar för framtiden under depressionen.

Väl framme i Las Vegas checkar vi in i resans hittills finaste hotellrum, en svit på två rum och balkong. Självklart har vi swimmingpool och temperaturen är 35-37 C.

På kvällen promenerar vi upp längs "the strip" och passerar igenom MGM:s spelhall där man ser alla sorters människor utom barn och det finns också ett lejon här. Vi äter middag på Flamingo hotell.
Efter detta vill Alexander pröva lyckan i Texas hold'em no limits och gör detta i lejonets egen kula: Caesars Palace.
Hur det gick? Nja, vi vet inte exakt, men någon succé var det väl inte, men både Titti och jag höll oss undan och var ganska trötta redan denna dag, som ni förstår. Vi tog oss så småningom hemåt, även om det inte var planerat att vi skulle gå hem utan Alexander, men när vi såg ryggtavlan av honom i vimlet så förstod vi att han inte var så intresserad av att få två föräldrar på var sin sida ivrigt frågande: Hur gick det?
Hur som helst väl hemma i vår "lyxsvit" dröjde det inte alltför länge innan den förlorade sonen återkom. En tung dag för oss alla var äntligen över.

Fredag i Las Vegas

Efter att sovit ut ordentligt gick vi ned till poolen och njöt av det, ja om inte svalkande så i alla fall skön vattnet. Alexander vill få färg denna dag och bl.a. spelade Alexander och jag pingis som avkoppling i solen. Framåt eftermiddagen går vi till Luxor där vi hoppas få se en exakt kopia av Tuthnkakoms gravkammare men först blir det en rejäl buffe där Kalle till slut får ett överslag till desserterna och tar "lite av varje".
Alexander har några $ kvar som han vill testa på detta hotell och anmäler sig till en turnering som ska böja 20.30. Vad att göra tills dess?
Vi går till grannhotellet Mandalay, ett riktigt klasshotell med växter och vatten blandat i en skön stil, elegantast av vad vi såg!
Här har man en akvarium där man upplever all världens tropiska fiskar vandrande i tunnel genom dem t.o.m. Detta var mycket avkopplande och vackert.

Sedan skiljdes vi åt och Titti och Kalle tog bussen längs stripen till hotell Treasure Island där man hade en eld och musikshow utanför som inte var lika njutbar som vattenspelet utanför Bellagio kvällen innan. Men nog smällde det och slog eldslågor om den!

Trötta av värmen och allt folk, ljus, ljud och senaste dagarnas händelser tar vi bussen hem och modern börjar tänka alltmer på sonens väl och ve och väntar på hans hemkomst på hotellet. Kalle tar sig lite glass och slappar framför TV:n. Mycket finns i detta land, men varför i h-e har man ingen.... TEXT-TV! Folk orkar, kan(?) inte läsa? Inte kan vi säga att vi är speciellt uppdaterade på nyheter sedan vi lämnade Sverige.
Hursomhelst kommer Alexander hem i rimlig tid något nöjdare, och Kalle frågar inte om spelvinster eller skulder totalt- mind your own business, som man säger här. Eller var och en är sin egen lyckas smed. Detta är en plats Alexander gärna kommer tillbaks till, i alla fall.

Låt oss komma hem! (...åtminstone till hotellet)

Flaggstaff och Grand Canyon

2008-06-29T09:26:00.000-07:00

Tisdagkväll 24/6

Efter några timmars körning når vi fram till Flaggstaff, här skall vi övernatta inför morgonens stora äventyr Grand Canyon. Vår GPS är väl ganska bra, men förvillar oss lite på slutet så att den vane orienteraren får sätta sig med den i baksätet istället för Kalle. Vi är nu vid historiska route 66.

Onsdag 25/6

Eftersom vi inte haft kontakt med Sverige ringer vi hem och hör att farmor varit ute på en utflykt som hon måste avbryta för att hon inte mådde bra och att Atte och Christer nu var hos henne och att läget var sådär. Vi lämnar Flagstaff och stannar bara för att tanka och köpa vatten
och kör in i Grand Canyon vid halv tolvtiden. Vi var första svenskarna för dagen sa biljettkillen, det brukar vara några varje dag.
Vid första utkiksplatsen, Desert View, blev man överväldigad av denna vy. Föreställt sig den har man väl men det här går inte att beskriva. Detta var övermäktigt!!!

Vi var här från 12 till 13 och vet i efterhand att det var då farmor somnade in.
I vakttornet byggt på 30-talet var det dekorerat med indianmålningar och en enastående utsikt både västerut dit vi skulle och norrut där little Coloradoriver mötte varifrån vi just kommit.

En svepande vind utanför tornet förstärker bara intrycket av naturens krafter kring detta mäktiga monument skapat bara på 5 miljoner år av floden genom bergarter från 580-270 miljoner år sedan.

Vi stannade på flera utsiktsställen
längs södra sidan och åt lunch vid Grand Canyon village.

kl 17.00 skulle vi avsluta med.....

Vi vägdes in och fick numrerade lappar om var vi skulle sitta i helikoptern och frågan var bara hur de räknade, skulle någon få sitta fram hos föraren? Det gick plats sex passagerare och vi hade 1, 5 och 6. Det var sista turen för dagen och slutligen fick vi svaret:
Vi blev själva i en helikopter med Alexander längst fram - kul!

Väl uppe kan vi bara säga:

Detta var det häftigaste
vi någonsin upplevt!

Slutet av dagen kör vi till Kingman där vi övernattar.

Torsdag den 26/6

Titti och Kalle äter frukost på hotellet medan Alexander sover lite längre. På rummet strax innan vi ska åka ringer telefonen, det är Ina. Titti svarar och Kalle förstår med en gång.

Phoenix och framåt

2008-06-26T10:06:00.000-07:00

Ursäkta det långa avbrottet.

Vi har haft några olyckliga händelser på vägen. Först ingen kontakt med omvärlden uppe i Pinetop, varken internet eller mobil.
Sedan på vägen fick vi tyvärr tråkiga nyheter från Sverige, farmor dog den 25 juni kl 21.30 svensk tid. Men hennes önskan var att vi fortsätter vår resa och det vill även Atte och Ina.
Slutligen i Las Vegas hade jag skrivet igen allt ända fram till LV, då händer något som jag inte vet vad. Allt var färdigskrivet med minst 20 bilder och gott om text, det bara försvinner.
Jag kan tala om att det hade varit dax för Elias kommentar" Vad skall Titti säga nu?" Jag kan tala om att det vill ni inte veta!!!

Alltså nu, nya satser till att försöka få ihop vår resa så här långt.

Lördag
Vi fick lämna hotellet kl 4.00 för att ta oss ut till JFK flygplats. Trötta och hängiga men med förväntan att komma till västkusten.

Alexander kan ju alltid fördriva tiden med att titta på sin dator där han har laddat ner filmer.
Vi mellanlandade i Salt Lake City och höll på att missa planet pg. av mig då jag inte läste biljetten ordentligt.
Vårat flightnr var 1123 och flygtid 11.13, så jag blandade dessa siffror.

Vi kom med och landade i Phoenix något efter tolv.

Vi mötes av Judy, Wayne och familjen Rickardson Anders, (gammal fotbollskompis till Kalle från Borås), Katarina, Fredrik och Marcus.
De hade kommit kvällen innan till Phoenix efter en lång överresa, 25 timmar.

När vi skulle hämta ut vår hyrbil fick herrarna i vår familj reda på att Anders hade uppgraderat sin bil i går till SUV.
Alltså blev det en SUV för oss också, viktigt för pojkar :).

Ute var det 45 grader, en aningen varmt.
Tur att vi har AC också i den flotta bilen.
Det blev karavan upp till Pinetop.
Halvvägs stannade vi och åt.
Där lärde vi oss direkt att i detta land är det kunderna som bestämmer. Ingen konst att ta in en rätt och dela den med maken. Och det är väl för väl att vi kan göra detta för portionerna är "något" större än hemma.

Väl framme på dryga 2000 meter välkomnades vi av svenska flaggan och specielt parkerings- tillstånd.

Ett helt underbart sommrhus har Judy och Wayne i skogen uppe i White Mountains.
Det är en liten by, allt enligt Wayne, på cirka 1700 hus.

Stort så vi gäster fick övervåningen till vårt förfogande.
Fredrik och Marcus låg i nedervåningen.

Vi gick och la oss tidigt denna första kväll då alla var trötta.

Söndag

Judy bjud till en underbar frukost för oss svenskar som har börjat misströsta efter NY alla konstiga variationer.
Hon hade härligt bröd visserligen inte det tyska brödet med man kan inte få allt här i världen.
Hon hade också dukat fram muffins så Wayne fick sitt, amrikanarna äter muffins till frukost med smör på, bähä!

Vissa av oss valde att sitta i skuggan medans andra satt i solen.

De har ett rekreationscenter där med pool och en hall där det kan spelas bla. pingis och biljard. Och de hade också trådlöst nätverk, tyvärr inte så starkt. Gjorde några försöka att föra över bilder men det orkade den inte.
Men bada var härligt.

Vi avslutade dagen med att åka till USA bästa stekhouse allt enligt Wayne.
Där kunde man beställa in stekar i alla de olika storlekar.
Wayne beställde en i vikten 20 ounces = 567 gram.
Vi andra nöjde oss med 12 ounces = 340 gram och blev rejält mätta. Och gott var det!
Vi hade kunnat ta mindre biffar men vi vikingar fick ju inte vika för amrikanarna.

Måndag
Idag blev det bio, Indiana Jones senaste. Allihopa åkte iväg strax efter vår sena frukost, jag bestämde att bli hemma, var inte i bästa form och se en film och inte hänga med i språket fick vara för mig.

Jag tog istället och kopplade av med en bok i jacuzzin.

Efter denna stärkande stund började jag förbereda vår försenade midsommarmiddag med sill och nubbe medtagna från Sverige.

Vi sjung nubbevisor och Wayne hade också några att bidra med.

Kvällen avslutade vi vid poolen.

Tisdag

Tidigt startade Rickardson sin resa mot Grand Canyon. Vi tog lugnare för vi skulle inte ända till Grand Canyon på en resa utan bara till Flaggstaff.
Vi fick tvättat upp det vi hade dragit på oss. Och Kalle fick en pratstund med Wayne om politiken i USA. Om det skall bli Obama eller McCain. Wayne är visserligen inte nöjd med någon av dem. Men de måste ju rösta på McCain för Obama är ju kommunist och dessutom har han sagt att han skall ändra på USA´s signum. Att bara kan tänka det är ju fullständigt befängt.
Jag klarade mig för att jag inte kan språket.

Flera dagars sammanfattning

2008-06-24T13:56:00.000-07:00

Då vi nu är i Pinetop hos Judy och Wayne sedan lördagskväll, vill jag göra en sammanfattning av sista dagarna i New York och våra dagar här. Har inte kunnat skriva då vi "out in the bush" har ingen täckning på mobilerna och inte haft möjlighet till internetuppkoppling.

Torsdagsmorgon kom vi iväg i tid för att ta oss ut till Frihetsgudinnan och Ellis Island.

Även om jag liksom övriga familjen visste att statyn inte är så stor, så blev jag iallafall snopen på att hon inte var större.
Det var väldigt intressant på Ellis Island, vi var i samma lokaler som alla invandare kom igenom när de emigrerade till USA. Där bla. var en dator som hade uppgifter om de olika nationernas antal som invandrade tex Irland 32 miljoner, inte konstigt att det finns många irlänska traditioner här.
Där var också mängder av fotografier från början av 1900-talet. Några rum var inredda som de var på den tiden. Och förstås var det mängder av turister där.

När vi kom tillbaka till fastlandet tog vi oss in till Ground Zero, inte något att se mer än en stor byggplats idag.

Alldeles intill fanns det en stor butik som heter Centry 21, Alexander passade på att köpa en del, det blev en rejäl kasse där ifrån.

Efter detta ville vi ha lunch då tyckte Kalle att vi har inte långt till Chinatown så vi går dit.
Men inte långt är ju relativt för vem som säger det. Okay, vi kom dit efter en längre promenad.
Och vi hittade en restaurang för att äta. Inga små portioner och riset måste vi beställa vid sidan om.

Jag som älskar all seafood fick en mixad rätt.
Jättegott!
Kalle tog friterat för att vara säker.
Alexander visste inte helt säkert vad han beställde, vi tro att det var något vegetabiliskt.
Det kom in med spritkök inunder sig.
Och det serverades te till detta.

Efter det var det bara att ta The Subway tillbaka till hotellet.
Nu var vi i något tuffare miljö än tidigare.

Så det gällde att hänga på sonen,
så man inte kom bort.
Väl tillbaka på hotellet var det bara att lämna kassarna och göra oss redo för en kvällstur med båt runt Manhattan. Det var en skön kväll och vi hade en härlig guide på båten som berättade om allt vi såg åt alla håll. Han pratade för mig en begriplig amrikanska.

En härlig, mäktig vy att se!!!

Efter var vi trötta så det räckte för den dagen, det blev en yellow cab hem till hotellet.

Fredag, vår sista dag i NY.
Jag hade tröttnat på alla fel som jag gör med de andras kamror, så jag ville tillbaka till B&H och köpa en egen kamera. Efter frukost på någon av alla dessa diners som finns över allt, bar det iväg till subway igen och alla dess trappor. Tur att ha en ung och allert son med sig, Alexander har lärt sig lätt stt hitta i stan.
Det finns ju några berömda affärer som bla. Macys och dit ville Alexander . Inte tror väl någon att han fann något. Ack, ack vad klädgalen han är.

Ut igen
och vidare
till Grand
Central,
vilken byggnad.

Hungern hade satt in så det var dags att hitta någonstans att äta.
Där inne på Centralen fanns en resturang som heter Oyster Bar, berömd enligt Kalle, då går det väl att testa tyckte vi. Alexander och jag prövade ostron som förrätt. Kalle var något fegare det fick bli friterat krabbkött. Till huvudrätt olika goda fisk rätter. Detta heter duga! Det var ju midsommarafton så vi fick ta detta istället för sillen, stackars oss!!!

Vilken härlig Midsommarafton!
Nu när vi var mätta och belåtna bar det iväg till FN-högkvartert.
Kalle och Alexander gick in på en guide tur medans jag tog en taxi till hotellet, det räckte för mig.
De såg generalförsamling och säkerhetsrådet och mycket annat.

Nu var det slut för oss i New York, för i morgonbitti väntar taxin på oss klockan fyra på morgonen för att ta oss till JFK-flygplatsen.

Phoenix nästa.

Onsdag i New York.

2008-06-20T14:42:00.001-07:00

Herrarna kommer åter efter vad jag förstår en härlig kväll, man måste ju smällta in i miljön. Tyvärr inget kort på Kalle och hans tröja. Upplevelse att se på baseball och så mycket folk, tyckte Alexander.

Vi startade onsdag morgon för att besöka frihetsgudinnan och Ellis Island. När vi kom till Battery Park på förmiddagen (för vi är ju inte snabba i starten), så var det som att komma till Ullared fast tre gånger så långa köer.
Då fick Kalle vissa betänkligheter, om vi skall stå i kö flera timmar här och sedan se på frihetsgudinnan och besöka Ellis Island. Samt där efter kö tillbaka, detta går inte för vi måste vara tillbaka för kl 15.00. Kan ni förstå problemet.
Alltså beslutade vi att gå till Empire State building istället och hjälpa Lasse med hans fodral.

På vägen stanna de vi till på Wall Street men vi fick inte komma in.

Kalle blev besviken så nästa stopp blev Starbucks Cafe och en för honom god donuts.

Nästa fråga var var nu Empire State building?

Väl där så år det än en gång titt på klockan skall vi hinna detta? Jag tror jag läst någonstans att man köpa något som heter Expresskort, säger Kalle. Det får kosta vad det vill bara vi hinner till kl 15.00.

Alexander du måste hjälpa mig!!!

Till slut fick vi vårat Expresspass och "gled" i genom alla köer, äckligt men sant. Var vi kom var det stopp för alla andra och vi gick före. På ett ställe försökt ett annat par att de skulle till hissen, men det blev helt stopp, för det var vi som skulle med.
Väl där uppe på 102:a våningen letade vi förtvivlat efter det kvarglömda fodralet, tyvärr hittade vi inte det. Men vi fick se en underbar vy över "The Big Apple".
Det ingick också en Skyrider över NY. Detta var något liknande simulatorn på Liseberg.
Vi har upptäckt mer likheter med Liseberg och deras gamla Berg och Dalbanan och det är The Subway. Okay, inga backar men för övrigt allt skramlande, skakande, ryckande och snabba inbromsningar.
Väl klara med Empire var klockan strax efter tre, hjälp nu måste vi rusa. Första bästa sportpub skall vi in på.
Vi kom strax före första målet och upptäcker strax intill oss sitter tre ryssar, så vi kan inte undgå målet.
Okay ni vet ju att vissa har gott om kommentar till matchen såsom;
gamle gubben-Ljungberg,
ser dom inte att där kommer ryssarna,
skjut över på andra sidan då,
har ni ingen ork,
halvtränade det märks-Zlatan osv osv.

Men när väl matchen var slut så fick vi gratulera ryssarna som var på puben.

Glada ryssar som ni förstår.

På vägen hem går vi förbi Dakota-building och vad finner vi där!!!!
Hurra vi har klart uppdraget.

Hoppas Lasse blir glad.

Hem och pusta ut.

Dagar i New York

2008-06-20T05:58:00.000-07:00

Det pratas och skämtas överallt, på Dinern, på basebollmatchen och på TV. Men så blir det plötsligt tyst- ladies and gentlemen please rise and tribute the national....ja, ni vet nationalsången på basebollen. Men också på tunnelbanan sitter man väldigt tyst och ofta trött. Men som John, vår Manhattanfödde guide på vår kvällskryssning runt Manhattan sa igår:
-Jag hörde att några av er har 6 veckors semester, som New Yorkbo kan man drömma om det. 2 veckor kanske 3 om man har det riktigt bra, annars är det hårt jobb som gäller här. Enorma hyror på Manhattan och långa timmars arbete, men trots det och att man haft råd och bo var som helst väljer Manhattanbon at bo just här.......because it's fun!
Vi slinker upp och ner i Metron och hittar lätt dit vi ska, tar turen till frihetsgudinnan tidigt nästa dag när köerna är för långa i tisdags. På Empire state building tar vi, som tur är ett Express upgrade pass som gör att vi får en gräddfil förbi alla köer. Varför? Jo, vi måste ju hinna till matchen!
Sedan tvärs över gatan hittar vi en irländsk pub och får ett bord. 10 min har gått och allt är lugnt.....men på andra sidan rummet sitter tre ryssar. Och ni förstår vilka som hörs i lokalen, om och om igen. Mål, stolpskott, jättechanser, Mellberg rundad ja, vilket elände! Men en tröst var ju; bästa laget vann och vi grattade dem förstås.
Sedan när vi på väg hem stannar till vid Dakota building, där John Lennon mördades 1980, ser vi det på trottoaren. Det ligger där och vi förstår att Lasse blandat ihop dagarna i all turiststress i New York.
PARAPLYFORDRALET! Det ligger framför Dakota building och visst var ni där, eller hur Ina? Du håller ju reda på det mesta!
Idag, midsommarafton, blir det snart frukost på dinern och sedan troligtvis FN-huset och Guggenheim för sedan slappa i Central park. Tidigt hem kväll för imorgon tar vi taxin till JFK 4.45 och 7 tim flygning till Phoenix. So long!

Kalle

Titti´s tankar i ensammaheten.

2008-06-17T15:03:00.000-07:00

Kalle och Alexander gett sig iväg till Yankee Stadium för att se baseball.
Jag stannar kvar på hotellet och försöker hämta mig efter gårdagens "lilla" strapats.

Det började bra med att mamma och Monica såg till att vi kom i tid till flygplatsen. Sedan hade ju jag som , tidigare några gånger, ingen ordning på vad man inte skall ha i handbagage så tullen tog ifrån mig div skönhetsartiklar. Nu vill jag att ni tänker på detta i fortsättning när ni ser våra foton att jag har inte kunnat göra mig så bildskön som jag brukar vara:).

När vi kom till Köpenhamn fick vi beskedet att planet vara drygt 5 timmar försenat. Så det var bara att ta det med ro.
Att vi gjorde detta på olika sätt kan ni se och vem som är aktiv förstår ni.
Okay även Kalle satt en stund och slöade.

Klockan halv sex kom planet iväg med destination New York.
Flera timmar senare tyckte vi att nu skall det bli gott att få komma av planet endast en halvtimma kvar till landning. Då upptäcker vi på monitoren, som visar planets flygrutt, att planet har vänt och ser ut att vara på väg till Köpenhamn?! Vi förstod inget. Skämtande runt detta, så plingar kaptenen på uppmärksamhet. Det är oväder i NY och han vet inte ännu vad som skall göras. Vi ser hur planet flyger runt i en åtta på skärmen. Till slut har det bestämts att vi skall till Boston. Väl där blir vi sittande i planet i ett par timmar innan det vänder tillbaka till NY. Äntligen efter alla de kontroller som behövs för att komma in i USA tar vi en taxi till hotellet. En härlig grek som chaufför, han visste hur man charmarar turister, i alla fall mig. Han vill ha tag på en svenska fru så jag hänvisade honom till mina systrar. Klockan är nu halv ett på natten när vi är framme. Alltså vår lilla resa hit tog endast 22 timmar, puh.

Vi tog det lungt på morgonen innan vi tog oss in till "lilla city".

Alexander vet ju hur man skall göra för att se inhemsk ut, kaffemuggen i handen.

Men det lyckades inte så bra för alla möjliga försäljare och inbjudare hittade honom. Killen här, nån stand upp comedium, som haffade honom och hade en lång pratstund, såg direkt att vi var turister.
Underbart att höra Alexander så lätt kunna snacka med dem här. Instruktioner vid diverse köp och sådant, då får han skötta snacket, för hans pappa har legat av sig en del. Eller så snackar de snabbare nu än de gjorde när han var här sist.

Vi var i den stora elktronic affären B&H Photo och handlade. Så nu har Alexander en ny kamera igen.

Kalle köpte sig ett
nytt objektiv.
Och så blev det en kamera till Mimmi.

Efter detta var vi lite trötta och satt
en stund i Central Park och vilade,

innan vi tog smågatorna hem till hotellet.

Nu skall jag ta och vila mig inför morgondagen, så jag kan leta efter paraplyfodralet då vi kommer till Empire State building. Visserligen så vet ju inte Lasse längre var han har glömt det, förstår inte detta för det är ju inte likt honom.

en liten reklampaus..

2008-06-17T14:08:00.000-07:00

Jag skulle bara vilja buffa upp min egna blogg om USA lite grand här.. För er som inte orkar sitta o vänta på dessa trähögarna..

weddis.blogg.se

/Alexander

Kalles blogg inför U.S.A.

2008-06-07T15:07:00.000-07:00

Förberedelserna inför vår resa går in i en ny fas. Hotell är bokade, biljetter är klara, guideböcker och webben har granskats...av en av oss, i alla fall, och klippning är beställda för två av oss.
Idag fick vi hjälp av Wayne att boka om till en större bil, som vi ska hämta i Phoenix den 21 juni, midsommardagen. Då kommer vi bila i karavan- tre bilar. Familjen Rickardsson- en gammal Kronängskompis som gifte sig i Kalifornien och fick kontakt med mina vänner där genom mig, Judy och Wayne och så vi då. Vart vi ska åka då? Följ med i följetongen får ni se...!

Måndagen den 16 juni- grattis i förskott Ina- bär det av 10:40 och 20:45, svensk tid landar vi i Newark för att sedan installera oss på "Upper west side" i det stora äpplet.

Nog om detta nu, låt oss hoppas på ett fint regn i veckan som kommer och att ni alla mår bra!

Vi ses på bloggen, välkomna!

Kalle